Aftonbladet – 21 mars 1844, sida 1

AR NT RE SEAN ENKELT ET IEA AT SE ARS GIS SEN frågan, som här skall afgöras. Således insen j väl, att ingen kunde hafva starkare motiver än regoringen, att upptäcka alla vära hemliga planer och förehafvanden, om dylika funqgits. Hon egde inflytande neg, att förmå trolösa medlemmar af den föregifna sammansvärjningen till förraderi. Hon hade utomdess sitt patronage inom postväsendet och polisen, för att erhålla rapportörer och angifvare. Och likvål blef för benne ingenting förrådt, ingenting angivet. Och hvarföre? Af det enkla skälet, att det fanss ingenting att förråda, ingenting att angiva. Nå väll om ingenting nytt fanns att bevis, hvari består det gamla, som man tror sig hafva bevisat? Jo, de hafva flickat tillsamman: åt er en mängd utdrag ur tidningsartiklar. Nu frågar jag, icke blott dem som bätre känna mina tänkesätt, än j kunnen känna dem, utan jag frågar eder, som hufvudsakligast kännen mig genom mina motståndares smädelser — jag frågar eder, ansen j mig för en sådan dåre eller idiot, att j tron mig kunna inlåta mig i en sammansvärjning, och derigevom förderfva en sak, som år dyrbar för mitt bjerta, och för hvars skull jag, mina herrar, vägrat emottaga embetet af öfverkanslidireklör (Master of the rolls) i Irland? Nej, man kan ej förnuitigtvis antaga att jag nu, vid aftonen af mir iefnad, nära min öfvergång till evigheten och isför den cvige rFomaren, skulle kunna olottställa den sak, åt hvilken jag egnat min kraft och rit li. Ligger, såsom irländske gentlemen, handen på hjortet och sägen: ansen jmig i stånd att begå en sådan erymhet, en sädan därskap, en sådan vansinnighet? Nej! E ert utslag kan möjligen föra mig ull färgelset och förkorta de få dagar, naturen äpeu utstakat för gubben; men det kan icke betaga mig medvetandet af min oskuld, icke öivertygeisen, att det icke finnes når gon man, som kan uttala ordet skyldig över mig, utan alt i sitt inre känna alt han handlar oriktigt. För att tro mig brottslig måsten j tro, aut jag varit en konspiratör utan att sjell veta af det, och det tyckes verkligen som om krosoåklagaren fordrade af eder, att j skullen tro det. Stödd på lagens tekniska former skulle jag kanna säga, atv jag äfven i detta fall vore oskyldig, 1y det ficnes ingen förbrytelse utan brottslig a:si.t; men jag behö:ver icke använda detta försvarsvapen i en sak, som för sunda mennisko örståndet visar sig så klar, så oemotståndlig. Ja, i sanning är, inom lagfarechetens område, denna konspiration i massa, som gencralprokuratorn omtalar; ett verkligt kuriosum. Mine herrar! Talare före mig hafva redan så ceftertryckligt erinrat eder derom, att jag icke behöfver åter upprepa det: det skulle en gång för alla vara förbi med hvarje stor rörelse och framskridande i de menskliga inrältninvgarre, om det skulle kunna kallas en sammansvärjning, som generalprokuratorn sökt för eder framställa såsom en sådan, men för hvilken ban dock blifvit skyldig beviset. Han har endast sökt inbilla eder denna sammansvärjning. Skulle väl eng slafhandeln och negerslafveriet hafva blifvit afskaffade, om den af nu varande generalprokuratorn uppställda lära om sammansvärjning gällt såsom lag? Ty aldrig fanns ett fruktansvärdare och. mera hårdnackadt parti, än de westindiske plantageegarnpes, och, sannerligen, de blefvo icke besegrade med ljufliga tål, doftande af rosoch lavendelvatten, utan med yredens ord, skarpa såsom svärd och smattrande såsom klubhslag. Blef väl Wilberforce, för sin agitation emot slafhandeln, tör sina emöt densamma föranstaltade sammankomster och hållna tal, anklagad för sammansvärjning inför Kingsbench? Himlen vare prisad, denna åtgärd gick icke igenom, utan att äfven jag medverkade dertill. Hvad skuile väl, frågar jag vidare, hafva blifvit af katolikernes emancipation, af parlamentsreformen? Vi hade ju år 4829 i Irland våra grefskapsoch provincialmöten, och d. 43 Jan. nämnde år trädde alla katol-ska församlingar på en och samma dag tillsamman till folkmöten. Den då varande generalprokuratorn William Saurin, en stor jurist, åtminstone lika dugtig som den nu varande, var en häftig och afgjord motståndare af katolicismen och emancipationen; men hans inbillningskraft var icke så romantisk, att han antastade agitationen för katolikernes emancipation såsom en sammansvärjning. Och parlamentsreformen sedan— hafven j icke hört talas om Birmingham, om de hundradetals folkmöten, i hvilka berömda statsmän af den whigska adeln togo betydande del, och talade ett mäktigt språk, dånande som åskan? Skulle väl denna reform halva vunnits förutan dessa sammankomster och de tusentals petitioner, som der beslötos; och hvilken generalprokurator i England föll det väl in, att kalla detta en sammansvärjning, och hvilken engelsk juryman skulle väl hafva gifvitsanktion åt en dylik anklagelse? Till den nu varande generalprokuratorns för Irland ära, var det honom ensamt förhehållet, att hittå på en dylik doktrin, som ingen af hans företrädare upptäckt. I England agiteras i närvarande ögonblick en ganska vigtig fråga; der finnes en förening emot spannmilslagarne, som har till ändamål att förskaffa de fåttige bröd för bättre pris och mera arbete. Jag önskar föreningen nn