Aftonbladet – 20 mars 1844, sida 3

frön till nytt lif, pya förhoppningar, den enes död äl den andres lif. Omkring en afliden regents bår oåt hans efterträdares nya thron stå partierna med sänk. ta vapen; stridens tumult tystnar af sig sjelft, ty de stridande hafva ej för ögonblicket något att kämpe om; sorgen breder sitt doköfver det förflutna, stunden är hoppets, och hoppet är gemensamt för alla. Också äro säkerligen i närvarande ögonblick inom de båda brödrarikena allas hjertan fyllda deraf. Om detta hopp skall svikag, vet den Allseende allena; vi kortsynte dödlige bysa det dock så gerna, och tro oss i denna stund hafva skäl dertill.. Konung OSscAR I är nemligen uppfödd inom det land, hvars thron han nu bestiger; honom har blifvit beskärd tillräcklig tid, att i lugn bereda sig till och öfverväga sitt vigtiga värf, och i mannaålderns fulla kraft har han fattat spiran öfver ett folk, hvars seder, karakter, tänkesät och önskningar, han haft tillfälle att under mer än et fjerdedels sekel låra känna, och de kunna så myckei mindre vara honom obekanta, som de blivit ganskt bögt och öppet uttalade och för hozrom icke behö! to:kas från ett främmande språk. Konång Oscar vet sålunda, att Svensken framför all önskar att kunna lita på sin Konurgs ord, och ati ban heldre från dess mun hör ett nej uttalas, än et ja, som icke kan hållas; han vet att Svensken vil blifva styrd endast och allenast efter den grundlag som både Konungen och han besvurit; han vet att Svensken önskar hafva fritt tillträde till sip Konungs person, för att kunna inför honom omedelbarliger framlägga sitt hjertss tankar, och att han icke af:kyr något så mycket, som att se regentens person omgärdad med en mångård af krypande lismare och favoriter, gerom hvilken föremålen alitid skola komma at! framställas i ett falskt ljus. Han vet att Svensken fordrar rättvisa i allt och åt alla, utan afseende på person, så vidt i mensklig förmåga står, och att ban, i följd deraf, önskar att, i fråga om befordriogar, endast de konstaterade förtjensterna och icke konsiderationer eller enskilda rekommendationer skola gifva utslaget; ban vet att Svensken önskar se sitt fosterlands urgamla anseende i möjligaste måtto uppehålet inför utländska makter, och att han minst af allt älskar, att hos sin regent finna någon, emot sitt från fädren ärfda begrepp om frihet och sjelfständighet stridange, undersånighet för grannen i öster, ty Konungen i Sverige behöfver sannerligen icke böja knä för Kejsaren i Ryssland, då han äger sitt fo!ks kärlek och förtroende; han vet sutligen, att om han, efter bästa förstånd och vilja, söker att uppfylia dessa rättmätiga fordringar, så blifver folkets kärlek hans säkra belöning; och det är en skön lön, väl värd att eftersträfva. Med den kännedom vi för närvarande tro oss äga om Konung Oscars tänkesätt, våga vi också boppas, att han skall göra allt, för att vinna denna lön. Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!