Aftonbladet – 20 mars 1844, sida 3

de mest läsande och mest talande, men ocksa bestämde bland de konfysaste män, som kunna uppletas i Sverg hvilket Jofvar vårt postverk gyllene dagar, i fall löfte skulle gå i fullbordan. Er — Det säges numera allmänt, att den Kungli ga teatern till följd af hofsorgen kommer att va ra stängd ända till slutet af April månad, då de Kungliga begrafningen blifvit firad. Detta är et bland bevisen, att man här förfar med en mer skrupulös etikett än numera vid något annat ho i Europa i afseende på sorgen. I Paris voro tea trarne icke stängda mer än fem eller sex daga efter Ludvig XVIII:s död. Efter Wilhelm IV: död i England dröjde det ej heller mer än 3 4 dagar förr än teatrarne der spelade. Med d fransyska teatrarne är imedlertid det förhållande, at de fem förnämsta af dem njuta understöd, likson den Kungliga teatern härstädes, och åtminston de två förnämsta af de engelska teatrarne stå un der öfverinseende af en embetsman, som kalla Lord Chamberlain. Imedlertid har ingen rätt til anmärkning vid, hvad vederbörande göra eller lå ta i detta hänseende, från någon annan synpunk än så vida, som staten sedermera skulle behöfv ersätta aflöningarne vid teatern för hela den tid hvarunder den är tillstängd. En intressant nyhet är, att operan Gustaf Wasa som på många år ej fått spelas, åter är under upp sättning och lärer komma att gilvas såsom gala spektakel efter teaterns öppnande. Den Nya teatern har spelat sedan i Söndags oct uppfört Ringaren i Notre Dame, som i Måndag gafs för 22:dra gången, och i dag gifves Donaufrun Dessutom. har man förmodligen att vänta åtskillig nytt äfven på den teatern. i En märkvärdig och nästan komisk episod itea terkrönikan är, att hr öfverståthållaren, såsom cen sor, lärer hafva förbjudit uppförandet af Victo Hugos tragedi Lucrese Borgia. Det skulle i san ning vara intressant att förnimma de skäl, hvar på hr öfverståthållaren grundat detta förbud mo ett stycke, som är mångfaldiga gånger uppfördt nästan alla hufvudstäder och som visserligen ick har något omoraliskt i sin syftning. Det innebål ler väl flere skakande och rysliga scener, me detta är förhållandet med de flesta tragedie och det är ingalunda värre i detta afseende ä: Shakespears Hamlet, der hjeltarne mörda hvar andra nästan såsom på ett slagtarhus. Ett sådan förbud faller derföre nog mycket in i det löjliga helst om man besinnar, att ingenting varit lättare är alt supprimera ett par uttryck i slutet af stycke! som utgöra det enda egentligt stötande. Ref. ha sett denna tragedi spelas i Paris med m:ll Geor ges och br Mellingue i hufvudrollerna, och få tillstå, att det var ett bland de mest intressant och effektrika dramatiska stycken han bivistat Ingeating kunde ock vara mera passande för h och fru Torsslows utmärkta talanger än dessa rol. 1er. Man har här således ett ganska talande be. vis på censurens olämplighet. — 5KESEST RN I Bytingen för d. 45 dennoes läses följande: — pLefve Konungen! Detta utrop ljöd ur Riks-Hä roldens mun, omedeibart efter sedan han förkunna! dm gamle Konuagens död, och återupprepades i sam. ma ögonblick af tusendetals medborgare. Det är så