Aftonbladet – 19 mars 1844, sida 3

lighet på sin lott, än som vanligen belöper sit på hans bröder, afböjde med en befallande tor verkställigheten deraf. En a: dem, hvars skarp. sinnighet och aningsförmåga Jag måste gilva al heder, gjorde ändtligen de öfrige uppmärksamme. på sits-upphöjningen och jag bekänner, att det dervid klack mig i bröstet. De företogo sig nu, till en välsignad början, att leta efter något slags introduktion till densamma; men då en sådan icke stod till finnande och de dessutom såg0, att bemälde upphöjning medelst väldiga jernbeslag var fästad vid slädan, öfvertygade de sig snart, att den blott var, hvad den synes vwara, en sits-upphöjning. Derefter afstodo de från alla vidare efterforskningar, ehuru de allt fortfarande synas vara i den tron, att papperen måste finnas någorstädes; hvarföre de äfven med sorgfäillighet bevaka mig sjel! och allt hvad mig tillhör. Men se just inom denna upphöjning befinner sig persona questionis; ehuru törhållande! verkligen är sådant, att ett profant öga svårligen kan upptäcka att den tjenar till något annat än: damiål, än att sitta på. Locket eller öppningen till denna sitslåda är icke, som vanligt, anbringadt ofvanpå lådan, utan bildas af det bräde; som mellan slädbottaen och sjelfva sitsbrädet utgör lådans vägg utåt, Detta bräde är förseddt med jern-naglar, ditslagne, som det synes, för styrkans skull. Trycker man nu med någorlunda kraft på tredje nageln från venster, så sprivger denna si doväreg upp och då är det lilla, röda skrinet, du vet, lätt åtkomligt. Der ligga de fatala papperen. Kan du nu enlist denna anvisning få fram skri-. net derifrån och vidare praktiseradt under din tulubb, utan att bestarge märka det, så är jag räddad. Men nu kommer questio quomodo? Och mot dennas frågas tillfredsstäliande upplösning lärer vår gemensamma klyftighet tills vidare stranda. En paus inträdde. För några ögonblick satt St? tankfull och tyst. Jans lif berodde af