den slutsatsen, att vi tala om allt annat, utor om hvad vi ezentligen tala. Märk, derföre! un der det jag anför mina andraganden, spänner ja ögonen i boken, hvilket du ser mig äiven nu gö ra, såsom skulle jag läsa högt för dig. Dervi bör du pligtskyldigast emellanåt le, emellanåt gap skratta, äfven då du vore mest färdig att gråt Då åter du talar, bör du stundom peka på boke; och för öfrigt jemt i miner och åtbörder visa, at ditt tal; gäller densamma. Sålunda skola de, trot Mercurius, alla fähundars, banditers och landstry kares skyddspatron, fullkomligen dragas vid nä san och insöfvas i säkerhet. Då halva vi äfver spelet till hälften vunnet, om vi, utan att väck: deras misstanka, fritt kunna rådpläga; ty ana d en gång det minsta oråd, så äro vi i fållan, och f de tag i ändan, nog reda de ut härfvan; de hafv: väderkorn, som rapphönshundar, de hundturkarne ge kunde icke annat än djupt beundr Ts fintlizhet, äfvensom han icke behöfde tvin ga sig till det löje, som den tragikomiska min oci ton, med hvilken T fortsatte, at honom fram lockade. oo — Vi börja således nu vår rådplägning! Hä är 4:o, min kära bror, fråga om, attjag inom nå gra dagar simpliciter skall bulva antingen hängd eller icke hängd, terliwin non datur. Huru de förra skall tillgå, öfverlemna vi åt mina reskam rater att uttänka; vi deremot vilja fästa oss vic den sednare punkten af betraktelsen. För attnu tala rätt allvarsamt, såsom sakens vigt väl for drar, så ser jag icke mera än ett medel för mir räddning, men det är ytterst riskabelt, och kan om det icke lyckas, gälla ditt skinn, så väl som mitt. Du vet att jag för hemliga papper med mig, hvilka tillräckligt tala emot mig; annat vitt: nesbörd göres dem ej behof. Allt beror sålede på att undanskaffa dessa; lyckas det, så är ja sauverad, lyckas det ej, så är jag såld och dt med, nb. om du en gång ger dig in i saken. Se så, gkratta nu en stump, det hör till pjesen!