Aftonbladet – 18 mars 1844, sida 3

TBLANDADE ÄMNEN. — I en Tysk tidning läses följande från Berlin, dateradt den 27 Februari: Såsom ett tidens tecken förtjenar väl att från denna hufvudstad berättas, att flere härvarande köpmän nyligen undertecknat en petition, hvari de i underdånighet anbållit om förkortande af tiden för hofsorg. Fabriksväsendet, som för närvarande hos oss ej har någon fördelaktig konjunktur, lider neml. ännu mera genom den brukliga hofsorgen, emedan hoffolket under sådana förhållanden hela veckor måste kläda sig i svart, och utomdess vid hofvet, såsom i denna vinter, nästan alldeles inga hoffester ega rom, vid hvilka annars många dyrbera tyger förbrukas. Man är nyfiken att se, på hvad sätt denna petition kommer att upptagas å högre ort., oo — En tysk tidning meddelar följande bref från Christiania: Vår stad har detta år att, om icke beklaga, åtminstone med sorgliga blickar betrakta en gammal inrättnings fall; Det är årsmarknaden, hvilken sedan gamla tider alltid hållits i början af Februari och midt i vintern gifvit våra snöbetäckta gator icke obetydligt lif. På torget uppslogos två rader stånd, i de flesta af hvilka väl endast konfityrer såldes, men i många äfven nyttigare saker, såsom korgar, husgerådssaker af bleck, böcker, bundtmakarearbeten m. m., och på den öppna platsen omkring stånden såg man en mängd vackra slädar, vagnar, kabrioletter, seldon och dylika saker, i hvilkas, förfärdigande vårt bondfolk är verkligen utmärkt. Äfven drefs en icke obetydlig hästhandel. På alla stadens gator svärmade bönder och bondqvinnor från de aflägsnaste och mest afskiljda bergstrakter; der såg man den store, ståtlige Guldbrandsdalingen, den lika kraftiga, raskare, ännu i nationaldrägt klädde Hallingedalingen, den flinke, fyndige Valdersboen, den modernt klädde och halfberrelika Hedemarkerp; alla med sina hustrur och döttrar i ännu brokigare drägter. Hästhandeln bedrefs på alla gator; kamparne försöktes; små kappränningar höllos oeh hästbytarne, d. v. s. bönderna sågo ofta rätt vilda och äfventyrliga ut på sina raska hästar. Om aftnarne voro stånden präktigt upplysta, hvarje dag gafs spektakel och från alla kanter kommo folk, som hade något att förevisa, eller voro hemma i taskspelarelindansareoch andra konster. Allt detta bildade ett brokigt skådespel. Naturligtvis voro likväl skuggsidorna starka; för det första, var penningeomsättningen icke betydande, det stora sammanloppet af menniskor föranledde mycket ofog, många voro öfverlastade, och man var ofta i ifsfora på gatorna, genom hästbytarnes vilda framfart. Många af dessa voro så druckna, att den, som om aftonen sålt eller bortbytt en häst, efter mycken handel och den ena hästens bortbytande mot den andra, hela natten igenom, icke sällan om morgonen pförmodadt såg sig i besittning af den första hästen gen; oftast hade han då förlorat några riksdaler, tundom äfven vunnit. Det är derför lätt begripligt, utt de äldre och försigtigare invånarne i vår stad önska årsmarknadens afskaffande, och det säges, att den tu skall uppböra; många skola likväl icke utan ledsad se en inrättning upphöra, som gifver så mycket illfälle att lära känna folklifvet.