Aftonbladet – 18 mars 1844, sida 2

fö VV der i vägen för bans vidare resa. De åter å sin sida tillkännagålvo på lika sätt, att de voro bättre underrättade, att de alltför väl kände honom, att de just voro ute för att efterspana honom och att han nu ägde att följa dem till ryska högqvarteret. Att man, i fall han komme dit, ämnade behandla honom utan skämt, det kunde T guta deraf, att anföraren under ett vildt hånskratt pekade först på sitt repgrimskaft och derefter upp it luften. T kunde således icke misstaga sig om den stora upphöjelse ryssarne för honom bestämt, i händelse de minsta bindande skäl mot onom kunde framtes, och att dessa mera än nog örefunnos i de papper han medhade, visste han nogsarat. Hans undergång tycktes således objelpigt vara gifven. Imedlertid fick han foga sig i sitt öde och åtfölja kosackernpe till gästgifvaregårlen i L—d, der de beslutit att rasta öfver naten, för att följande morgonen fortsätta färden till höggvarteret. Sx4 för hvilken T hyste en varmt broderlig vänskap och förtroende, oaktadt den sednare var nära dubbelt så gammal, som den förre, tillbragte en om möjligt lika så orolig natt, som I, Han kände fullkomligt dennes alla företag, visste äfven något om afsigten med hans närvarande beskickning, och hvad han kände var tillräckligt, för att öfvertyga bonom, att all räddning för T? var nära nog otänkbar. Redan såg han i andanom sin gamle värderade vän dingla en hög galge, ett pris för korpar och andra roffoglar, och ett offer för sitt nit och sin fädernesjandskärlek. Under sådana och dylika hemska öreställningar, dem en uppjagad fantasi i rikligt nått förespeglade honom, afbidade S? med