Aftonbladet – 16 mars 1844, sida 3

Iilhagkomma ett Cyllkt yttrande. : Notarien Beckman begärde, att grossh. Subert måt. te upplysa, om icke Dahlström, då han i anledning Jaf hr kaptenen K:s förslag, att begagna det af der sistnämnde med sin bolagsman upprättade kontrak: såsom grund för kontraktet emellan parterna, yttrat I såsom Subert förut uppgifvit, det kunna vi väl göras I haft detta yttrande enskildt till K. j Härpå svarade Subert, att han trodde att nämnde -l yttrande skett till K. och såsom svar till denne på hans omförmälda förslag; tilläggande Subert, uppå fråga, huruvida de hufvudsakligaste punkterna i K:skontrakt med Schultze blifvit af K., på sätt hon uppgifvit, munteligen upprepade, att Subert ej kunde erinra 4) Den 5 sistl. September utgafs kämnersrättens dom tli målet. Vidkommande Berggrens yrkande om ersättning för den Berggren genom förlorad kredit i Paris, tillskyndade skada samt för besväret med försä!jningen till Kongl. hofvet härstädes af ett parti guldilarbeten; så, enär Berggren, emot svarandens bestriI dande icke gittat styrka sin uppgift om förlorad kredit, samt i öfrigt svaranden uppgifvit, hvad käranden lemnat obestridt, att Berggren, vid den tid, då mnyssI berörde guldarbeten af Berggren försåldes, varit i sva:lrandens tjenst anställd, derföre han erhållit öfverensI kommen betalning och följaktligen B. icke kunde anses lagligen berättigad till någon serskild ersättning för hvad ban under sin arbetstid hos svaranden, åt honom uträttat, blefvo Berggrens omförmälde ersättningspåståenden i allo ogillade. De af svaranden till riktigheten medgifna fordringsposterna, tillsammans utI görande 348 Rdr Bko, pröfvade kämnersrätten skäl:gt godkänna, dock utan något åläggande för svaranden, I att detta belopp eller ränta derå utgifva, enår Berggren, enligt itt eget erkännande, redan före denna rättegång af svaranden kontant bekommit 440 Rår 46 sk. Bko, som öfverskjuter det sålunda fastställde beloppet med 92 Rdr 46 sk. samma mynt. Beträffande I slutligen Berggrens anspråk om ersättning för det juveleraren Dalström genom till Berggren gifvet, men sedermera brutet löfte, att antaga Berggren till sin bolagsman på sex års tid och i öfrigt det hufvudvilkor, att de skulle dela halfva förtjensten hvardera, skall förledt Berggren att lemna sin kondition i Paris och begifva sig hit till staden, innehåller kämnersrättens dom följande: Som rättmätigheten af kärandens nu ifrågavarande ersättningspåstående är beroende derpå, huruvida, på sätt käranden uppgifvit, juveleraren Dahlström med honom öfverenskommit om sex års tid för bolagets ingående och jemlik delning af vinsten, efter utrönandet af hvilket förhållande först kan bestämmes antingen Dahlström eller Berggren varit vållande dertill att något bolag ej blef af; samt i detta afseende företer sig, att af de tvenne i målet hörde personer, hofskräddaren, Ihr kapten K. och grosshb. Subert, hvilka begge varit tillstädes, då öfverenskommelsen träffades om inrättande af bolag emeilan parterna, den förstnämnde på vittnesed intygat, att vid samma tillfälle blifvit bestämdt aftaladt ewt emeilan K. och skräddaren Schultze kort förut ingånget bolagskontrakt skulle tjena till grund för parternas bolagsrörelse, utur hvilket kontrakt K. äfven mundtligen upprepat de hufvudsakligaste punkterne, såsom om bolagets ingående få sex är och lika delning af vinsten, likväl med skyldighet för den af bolagsmännen, som saknade kapital, att antingen för sin andel betala ränta å det belopp, som i rörelsen användes, eller ock på annat sätt godtgöra andra bolagsmannen derför, men att deremot grossh. Subert, bvilkens uppgifter parterna öfverenskommit att anse såsom vore de med ed bekrältade, förmält, det han icke hört, att något aftal om vilkoren vid förrberörde tillfälle skett och ännu mindre att dessa varit sådana som käranden uppgifvit; alltså och då, vid sådant förhållandet sanning i saken icke kan annorledes än genom edgång utletas, pröfvar kämnersrätten, i förmågo af 47 kap. 29 S rättegångsbalken, skäligt ålägga ju veleraren Dahiström, att vid Gud och Hans Heliga Evangelium vita och betyga, att han icke med käranden öfverenskommit om vilkoren för bolaget dem emellan, såsom hr kapten K. intygat cch förut är sagdt, för hvilken edgäng Dahlström lemnas rådrum och betänketid till Tisdagen den 3 nästinstundande Oktober, då Dahlström, klockan före tolf på dagen, skall hos domstolen sig infinna, ifall han vill fullgöra den honom sålunda ädömde värjemålsed, med den påföljd, att om Dahlström går samma ed, han är från Berggrens käromål i denna del fri, och rättegångskostnaderne Parterne emellan qvittas; men i händelse deremot att Dahlström, antingen å den utsatta dagen och tiden, utan anmäldt och styrkt laga förfall, blir från rätten borta eller åt eden brister, förpligtas Dahlström, som icke allenast medgifvit, att han förnekat Berggren att med honom ingå bolag på andra vilkor, in de af Dahlswöm föreslagna, utan ock förklarat, att numera, icke ens på dessa vilkor, vill hafva Berggren ill bolagsman, att till denne, såsom ersättning för hans örlust genom Dahlströms löftesbrott, genast utgifva de af Berggren fordrade 666 Rdr 32 sk. Bko, emot vilket belopp Dahlström icke haft något att anmärka amt för Berggrens hitresa från Paris 200 Rdr samma mynt, eller hälften af hvad denne fordrat för båle hitoch återresa, emedan vid det förhållande att Berggren qvarstannat i Stvckholm och här börjat röfelseför egen räkning, någon godtgörelse för återrea icke kan honom tilläggas, samt att dessutom å hvad Dahlström sålunda skall till Berggren utgifva eller tillopa 866 Rdr 32 sk, Bko, jemväl betala fem procents änta från stämniogsdagen den 416 Mars detta år (1843) ill dess betalning sker, äfvensom 20 Rdr nämnde Nynt i ersättning för rättegångsköstnaden; dock bör sådant fall, vid skeende liqvid räknas Dahlström till 0do de 92 Rdr 46 sk. Bko Berggren redan bekomnit, utöfver sin här ofvan fastställde fordran. Då målet den 3 Oktober påropades, kommo båda arterne tillstädes. Juveleraren Dab!ström förklarade ig beredd att fullgöra den honom ådömda edgång; ch sedan käranden, på fråga, förmält, att han icke 08 rådhusrätten fullföljt det vad han erlagt emot kämersrättens dom, hvilken sålunda vunnit laga kraft, fick uveleraren Dahlström framstå och aflägga den i samna dom föreskrifna ed. SENASTE Me DT Pr Öl OD fm Fe AT KH RE br rr 102 ls a Tr mm NO L te