sig hafva sina egenheter,j men den sista ändock öfvergår alla de öfriga, genom det vågade i slutstrofen. Den lyder så: . Frid med hans stoft, der uti Vasagriften vid GUstAF ADOLFS, CARLS den TOLFTES snart det hvila skall! Må under alla skiften, som Gud för Skandiens land och folk bespart, i ej någon Drott sin stamfars spira bära, : som ger oss mindre lycka, mindre, ära. L—u — — i