Aftonbladet – 15 mars 1844, sida 1

Hvarje ord stack Gustaf I själen, — han hade beräknat alldeles tvärtom. — Nåh, kära Ekner — och du finner dig lycklig? återtog han, för att säga något. — Ja, visst gör jag det — och det skulle vara kurjöst annat: jag eger allt hvad jag vill ega, en söt hustru, en liten pojke, en trädgård och hundrade barn i min skola, oberäknadt en bund som är vaksam, och ett fortepiano , som aldrig är ostämdet. — Ha, ha, ha! skrattade kammarherrn, du är en narr, min goda Ekner, du var det för 24 år sedan och är densamme älskelige narren som då. — Ja, Gudskelof för det, skrattade Ekner — jag är precist densamme som då; ty, ser du, bror Gustaf, jag höll då af min far innerligt, det skall Gud veta, och för att glädja hozom på ålderdomen, reste jag till honom och blef qvar, emedan gubben var så glad att se mig icke förlakta hans stånd. Min farsgubbe dog, och se Gustaf, sedan har jag öfverflyttat min kärlek på min bustru och mitt lilla barn — och mina skolunIsar och på hvarenda menniska som vill hålla a! I mig. Jag möter en och hvar på halfva vägen, och Gudi lof, jag har många vänner; tiden, änIdrade förhållanden hafva undanryckt många a! dem, men jag har ej ännu tillkakastött en enda, ljag kan med lugn återse dem och säga: här, här inne i själen är kärlek äfven för dig. — Också för mig? frågade Gustaf plötsligt, luppvärmd af sin väns ord. . — Jal ropade Ekner, äfven för dig, stackars IGustaf, och nu utbredde han armarne och unzIdomsvännen slöt sig hårdt till hans brö t. — En rätt vacker scen, sade fru kammarher.