Aftonbladet – 14 mars 1844, sida 2

ländsk makt skall våga något steg till våldsamma demonstrationer emot landet, derföre att Konungen visar sig följa en politik, som öfverensstämmer med landets önskningar, och som just skall göra honom stark emot yttre inflytelser? Denna tanke motsäges af all rimlighet, och af den stora maktens eget behof att egna all uppmärksamhet åt sina tillräckligt bekymmersamma inre angelägenheter, ej mindre än af de nyss åberopade exemplen ur de sednare årens erfarenhet. Kejsaren af Ryssland, ehuru obenägen han visar sig för de konstitutionella idernas utveckling i Europa, har dessutom gifvit prof på nog politisk blick och förstånd, för att icke någonstädes genom ett öppet våld — med undantag af Polen, hvilket redan var ett formligt erkändt lydrike under Ryssland — äfventyra den allmänra freden i Europa, och med detsamma, att sätta alla de antändbara ämnen i låga, af hvilkas brand sjelfva den monarkiska principen lätt kunde hotas med förstörelse. Slutligen bör det väl märkas, att Svenska folket icke begär några sådana förändringar, som i det ringaste skola inkräkta på den verkställande maktens styrka eller. sjelfva monarkiens anseende, hvilket sednare visserligen icke förminskas deraf, om ock statslyxen i ett fattigt och ringa befolkadt land skulle inskränkas. Alla de invändningar, som kunna hemtas ifrån den förmenta faran för utländska inblandningar, reducera sig således vid närmare betraktande till blotta svepskäl, som icke skola anföras af andra än dem, hvilka finna sin enskilda uträkning att söka i möjligaste måtto verka genom blotta skrämseln, eller till spöken, som inverka på några af dessa rädda naturer, hvilka se sådana i allt, äfven på ljusa dagen. Men det finnes ännu flera andra skäl, hvarföre vi anse, att försöket icke är så svårt, som anhängarne af allt det gamla skola söka att föreställa sig sjelfva eller den nye regenten; men tvertom genom sina resultater bör blifva ganska tacksamt. Det första och vigtigaste af dessa är, att vi lefva i ett grundlagligt samhälle, med tryckfrihet. Regenten i ett sådant samhälle har den stora och oberäkneliga fördelen framför furstarne i absoluta stater, att han, med någon vana och blick, aldrig behöfver eller kan sakna kunskap om hvad som utgör majoritetens i landet behof och tänkesätt, om också detta emellanåt skulle tillfälligt undanskymmas af de invecklade formerna. Han kan derföre, om han vill, alltid styra med majoriteten, och han behöfver dervid icke frukta att gå för långt. Det verkligt konservativa elementet, det vill säga det, som går ut på att bevara samhällets sanna fördelar, gör sig alltid genom opinionen gällande tids nog emot ett otidigt och öfverdrifvet nyhetsbegär. Dernäst, och på visst sätt i sammanhang härmed, står ett annat, ej mindre vigtigt skäl; och detta är, att troligen icke i något land så många reformer finnas förberedda och af nationens allmänna röst redan långt före detta påkallade, samt till och med af den närvarande, fastän i så många fall bristfåliga representationen fill sin nödvändighet vitsordade, men likväl under den förflutna regeringen uppskjulna el!er afslagna, samt följaktligen färdiga att å nyo upplagas, som för närvarande i vårt land. En stor del af dessa fordra endast, att sista handen lägges dervid, medelst en enkel verkställighetsåtgärd; andra behölva visserligen ännu en ytterligare bearbetning, emedan de sociala ideerna göra ständigt nya steg framåt; men för -alla eger en regering, som vill gagna och uträtta något för landet, en mångårig och följaktligen mognad öfvertygelse att stödja sig på. Skdan vi nu sökt visa, kvarföre försöket icke är så svårt men belöningen stor, skole vi i det följande något närmare uppställa, hvad nationen i vår tanka eger rätt att förvänta af sin nya regering. Åessesmnkiomsnsini——— — iv... ————