jä a Hm ett par trefliga rum skolmästaren hade, allt vars shyggt, så ordentligt, så prydligt och nätt; och han lilla hustruwsen, en husmoder knappt nitton år gam mal, med rosiga kinder och glada glänsande ögon och den der lilla pojken der, med det ljusa, loc -kiga håret, och de stora ljusblå ögonen, som sat på sin lilla matta i förstugan och lekte med nå gra. pinnar och en stor hund, som, betänksam oct itrogen, -Jät lugga siv så mycket den lilla Call ville; allt såg så trefligt och stilla ut. Gusta bade också barn, men han såg dem sällan, de voro sjukliga. Lifmedikus K. gaf dem droppai och pultver-olika i hvar månad, och -barnsköterskan stod på tå dagen i ändan för att göra den till viljes, och likväl voro de bleka och af et ängsligt yttre. Allt, äfven hos honom, var or dentligt och dessutom präktigt: hans rum strå lade af guld och siden, af speglar och kristall kronor, och dock, så barnslig är menniskan vissa ögonblick, satt Gustaf Gillersvärd vid de öppna fönstret i klockarstugan och bröt tanklös några blad från häcken utanför och betraktade barnet genom: den öppna förstugudörrem och den unga hustrun, som tigande och fort dukade ett bord med en snöhvit duk. Der satt den rike och mäktige i den fattiges stuga och suckade tungt då han tänkte på sin lycka. ; Den lilla måltiden var snart färdig: den be stod, enlizt begäran, blott af smultron och mjölk och nu inlät sig den-unga värdinnan i samtal med sin mulna gäst. Hon utvecklade på en gång skarp: sinne och en mängd kunskaper, söm man ej förmodat hos en klockarhustru på landet; hon ta gadöxritt ochotvunget med Gustaf, liksom de varit sthlaächekanta. Hos henne fann: ban denna na