Aftonbladet – 14 mars 1844, sida 1

svajande plymer sitter. deri bredvid en medelål. ders man, och på baklängessätet sitter en annar herre med hatten djupt nedtryckt i pannan. — En ovanligt vacker belägenhet, yttrade damen, skola vi ej rasta här några ögonblick? — Som ni befaller, svarade sidokamraten, håll Olsson! och hästarne stadnade midt framför kloc karstugan. — Som ni ser, min grefve, sade damen småileende, är jag fallen för landtlig enkelhet och oskuld, jag uppehåller således vår resa, så att vi sednare än ni beräknat, komma fram till ert sköna Sigfridsdal. Ni förlåter mig väl det, hr grefve! I detta ögonblick klingade sången starkare från skolhuset, och det resande herrskapets uppmärksamhet blef riktad ditåt. — Barnen sjunga derinne under ledning af eni sanning skön tenorröst, yttrade frun. — Ja, i sanning skön, svarade grefven. — Jag tycker mig igenkänna den der rösten, sade herrn på bsklängessätet. förnäme lölagerd in i skolan? frågade frun sin behagar. och du, kä eale herr. grefve, OM du Denasar, käre Gillersvärd, var god gå du in i den der stugan och hör efter, om det goda folket icke har något att gifva oss. Morgonluften sar verkligen gjort mig hungrig och en måltid så här å propos och champelteri skulle roa mig obeskri fligt. Den sköna damen gick med sin grefve in i skolhuset. Hon trodde att hennes inträde vid sidan af en man, som bar krachanpå bröstet, skulle allde!es konsternera barnen och sjelfva skolmästaren; men lånit deörifrån. Skolmästaren en kraftfull figur, numera icke i ynglingaåren, men en