Aftonbladet – 14 mars 1844, sida 1

TVÅ HERRAR OCH EN NARR.) EN BERÄTTELSE AF ONKEL ADAM. V. DEN KLOKASTE. Det var förlidet år, en sommarmorgon, jemnt 24 år efter den akademiska tiden, då de tre ynglingarne bodde rum om rum på Måirtensgatan i Lund. Der ligger en liten stuga, rödmålad och granr nära Hillinge kyrka, det är klockargården. Mid emot, tvärtöfver landsvägen, ligger sockenskolan Derinne höras röster baren söyeen Om morron psalm, ledda i sin sång af en skön, manlig röst Fönsterna äro öppna, solen sticker varm in i de stora rummet, som barnen hafva prydt med fri ska löfruskor. Flugorna surra och svalan unde takfoten seglar då och då ut i luften, för att fån ga byte åt sina ungar. Der sitta några småloglar i rännorne och qvittra, och asparne deroppe på kyrkogården susa sakta i morgonvinden, som knappt kunde komma dän der höga syrenen att gunga med sina blommor. Gamle fader Ekner, klockaren, tyckte så mycket om syrener och derföre satte hans son sådane på hans graf der uppe vid muren. De blomma hvarje sommar, och hvarje höst, då deras blomning är slut och löfven gutna, gräfver hans efterträdare i tjensten rundt omkring rötterna OCh skrapar mossan af deras stam. Det är unga Ekner, klockaren, magistern och skol mästaren — det är han, som sjunger så vackeri derinne bland barnskaran. En ståtlig vagn, dragen af fyra hästar i bredd ilar i detsamma framåt landsvägen. Ena dam mec —) Se Altonbl. 4 37, 58 och 60.