Aftonbladet – 12 mars 1844, sida 1

TVÄ HERRAR OCH EN NARR.) EN BERÄTTELSE .AF ONKEL ADAM. HI. ETT ODÖDLIGT NAMN. Huru trång och hur mörk är ej denna kammare med sina mörkgröna oljemålade tapeter och den höga bokbyllan, der böckerna stå i sin ordnade bataljlinia med ryggarne framåt. Enbok vänder ryggen åt hela verlden ända till dess någon nyfiken öppnar den och läser dess innehåll; men då öppnar den också hela sitt före och berättar allt hvad den vet. I detta rum återfinna vi efter på.ra få år den andre kamraten, adjunkt Lindlöf. Han var ej mer densamme; det barnsligt fromma ansigtet hade förbytt sig i ett mera allvarligt och dystert, ögat, som förr någon gång 10z, strålade nu af inspirationens eld och låg djupt begrafvet under den framstigande pannan. Han satt ju och läste en recension öfver sitt sista skaldestycke. Ör man följde muskelspelet i hans ansigte, skulle man se huru missnöje, harm och bedragen förväntan der vexlade med ett och annat satiriskt leende. Ändtligen kastade han bort bladet och steg opp. — Gör imgenting, yttrade han vid sig sjelf. De må häckla, klandra, sönderslita mig så mycket de vilja, Jag är det oaktadt tidehvarfvets störste skald. En gång, när jag är död, skall man förguda mig. När jag är död, tillade han, hvad gagn har jag väl deraf, att efterverlden prisar mitt namn! Stoftet hör ej ett ord deraf och anden ömkar sig öfver den lumpna odödligheten i menniskors min5) 8e Aftonbl. 34 57 och 58.