Aftonbladet – 12 mars 1844, sida 1

bjerta.: Jag får, jag bör ej gifta mig. Jag tillhör menskligheten och kan ej tillhöra någon annan. — Å ja, det är godt och väl, men en hustru och några barn tillhöra också menskligheten, yttrade professorn med ett småleende. — Ja, det är så; men om jag finge en huslig krets, svarade Lindlöf och hans öga lågade af den fordna barnaglädjen, om jag finge en huslig krets, då glömde jag den stora, inom hvilken jag finner mig kallad att verka. Om jag hade en hustru att älska, några barn att leka med, några små gullhår:ga englar, som klättrade på mitt knä och omfamnade mig med sina små armar, om jag hade ett hem med ett ord, om jag egde menniskor som tillhörde mig, hjertån som voro mina, armar som inneslöto mig, och läppar som tystade mig, då vore det också slut med min äras byggning. Jag skulte bygga mig en koja bredvid och smeka mina barn, och aldrig, aldrig fullända den. — Du uppoffrar för mycket åt ditt rykte, sade professorn. Jag såg på dina ögon, som strålade af en inre glöd, då du beskref ett husligt lif. Käre Lindlöf, slit ej sönder din skönaste vårdröm för ett blott ljud, ett tomt namn, för en plats i ett konversationslexikon. — Du misstar dig, inföll adjunkten med någon hetta, jag sträfvar e) efter odödlighet eller ett namn, som du bebagar såga, 1 ett konversationslexikon. . Men om jag sträfvar för att sprida ljus och glädje bland menniskorna, om jag uppoffrar allt, för att odelad egna mig åt författarekallet i den mening alt dermed gagna, leda och upplysa mina :bröder; om jag genom sångens trolikraft, genom poestens örnflygt vill locka med mig fols