Aftonbladet – 9 mars 1844, sida 2

REVY AF TIDNINGARNA. — Uti Dagbladet för i går: lästes, under den ortsatta rubriker; Betraktelser öfver Stockholmsifvet, en artikel angående Svenska Alkadeinien, af amma författäre, som skrifvit den för omkring re veckor sedan i vårt blad infördasangående ördelen af ett universitets förlägganderi hufvudtaden. Den nu ifrågavarande går väl någöt mycet på bredden; och torde derföre möjligen af en ch -annan öfverhoppas, men innehåller likväl örträffliga tankar. Sedan författaren: afhandlat vår tids ifver att vårda sig om nationerias konstif och gjort rättvisa åt det vackra i Gustaf I:s anka, att genom Svenka: akademien likasom mätta en uppföstringsanstalt åt svenska vitterheten, men tillika sökt visa, huru akademien till en stor del förfelat detta mål och föga gagnat, derigenom att den hufvudsakligen blifvit en praktanstalt, och genom sättet för prisskrifternas bedömande rm. mi, förtfar han med följande betraktelser, dem vi här in extenso intaga: Men i afseende på Svenska akademiens organisation är det i synnerhet en brist, som faller i ögonen. Den griper icke verksamt ini bildningsprocessen för utvecklingen och fulländningen af svenska vitterheten: Dertill fordras förfömligast tvenne ting.. Först och främst en ästhetisk lärostol i hufvudstaden och sedan en kritisk journal, redigerad af akademiens ledamöter. Förflera år sedan tillbaka var det en icke så ringå strid om inrättandet af professioner i ästhetiken: vid universiteterna. Man tyckte i allmänhet, satt det var bra, som det var förut, när bibliothekarierna torftigt gingo igenom en kurs i litteraturhistorien och de sköna konsternas theori för UYngdomen, utan att besinna, att vården om en stor boksamling fordrar stora och odelade krafter.: Andtligen bifölls det, öch den nya imrättningens befordran lofvade sig de bästa följder af den nyvaknade ifvern för ett så vigtigt studium.) 2 cc yDe trodde neråligen, att en flyktig läsning af de klassiska mönstren icke skälle serdeles gagna, om icke en grundlig och genomgripande kritik tillika ledde . det : oerfarna omdömet vid uppfattandet af de skönheter, som egentligen utgöra deras värde. Utan regel och ordning kommer man aldrig till målet, och studiernas syftemål går ut på att verka harmoni och öfverensstämmelse imellan. själens krafter, som endast i Tifvet och verkligheten ha -sin rätta användning. .