Aftonbladet – 9 mars 1844, sida 2

RENSAS ARSA RR RR RR NRA RRER RS SR RER RR REAR RER RR Re RR står din. — Emma är fattig, och du långt ifrån ik — din stackars mor vill visst, men kan ej inderstödja er. — Gör ingenting, min mör; jag kan arbeta, svarade Gustaf. — Arbeta — ja, jag vet det, min-egen Gustaf; men du är ung, du haren bel verld: öppen för lig; Emma och du äro så-lika till ålder, du är blott fem år äldre än hon; då du är ännu en kraftfull: man, är hon gammal och hennes skönhet flydd — betänk det väl — Jag har betänkt allt, min mor. — Ja, jag tror det; men, Gustaf, mannen har en annän bana än qvinnan; hans ära tillhör menskligheten, qvinnans ära kallas kärlek, hans mål är makt, emedan ban har kraft att begagna den qvinnans mål är försakelse, emedan bon är skapad att bära den — min egen Gustaf; tro dir gamla mor, för dig blef ej den husliga -sällheter skapad — du är en stark ande, som skulle finn? dig trångbodd i din makas armar; bygg på dir lyckas byggning, så mycket du vill, men trå icke att den redan finnes färdig i Emmas kärlek — Men, min mor, ni älskar ju -oss begge: — Ja visst — innerligt, så mycket en mo kan älska; men: det är just: derföre jag måst råda dig att glömma Emma — hon: glömmer di; snart, det stackars barnet, och bade redan glörå dig, om ni igår icke träffats. Emma är en god oskyldig flicka med hjerta, vekt som ett vax men också utplånas snart minnet och känslorn ur hennes själ. -— Det tror jag icke, uppbrusade Gustaf.; Hoj har på tre-år ej glömt ett ord af-allt hvad v tänkt och talat förr. i