Aftonbladet – 9 mars 1844, sida 1

markerade anletet; men -hön isadej, också :ingenting; bon hade gåfvan att kachera sig. Hon var således allmänt omtalad som en utmärkt redbar menniska 7) men ingen bade förtroende till henne; ingen förtalade benne, men ingen älskade henne. Det finnes en mängd. sådana menniskor, som i allt äro oförvitlige,.. som man till och med tvingas att högakta, men som . man omöjligt. kan älska; och det finnes deremot andra, som. man måste klandra eler beklaga och älska. Jag vet ej hvaraf det kommer, men det: synes mig vara ett slags isolering eller ett slags rapport emellan det andliga hos: olika individer, ett. slags valfrändskap, som ejjlåter genom bevis upphäfva sig. . Denna valfrändskap: gör, att den yttre handlingen ej verkar så, som den borde enligt sin natur göra; det goda blir ej fullt godt, der den felas, och det onda blir ej fullt ondt, der den finnes. Det synes som denna instinkt wore det synglas, genom hvilket vi betrakta våra medmenniskor, och som, än förminskade, än förstorade, än upprättade, än drog deras egenskaner på sned; ur vår. synvinkel;: det är detta, som är skuld deri, att vi kunna se dygd och last i förkortning hos våra själsförvandter och uttöjda hos våra motsatser. Kaptenskan Gillersvärd var, så att säga, hela veridens: motsats; hon var i sedligt och yttre hänseende en matematisk figur, som stod ensard, ordent!ig och rätvinklig bland sina vänners krokliniga försök i lefnadsvishet. 1 Då kaptenskan, som kuskades af Gustaf, reste hem från balen sent på natten, tog hon ett Mycket ömt afsked af så väl majoren, som mMajorskan Weller, tryckte Emmas hand, talade några