Aftonbladet – 8 mars 1844, sida 1

wCeo——O TVÄ HERRAR OCH EN NARR. EN BERÄTTELSE AF ONKEL ADAM. 1. KAMRATERNA PÅ SVALEN. — Det finnes vissa hufvudmomenter i lifvet, som aldrig gå ur minnet, huru än våra öden vexla och huru mycket vi sjelfve än blifva förändrade. Det finnes få, som glömt sin rena barnaglädje då julen .nalkades, som ej minnas den oroliga, men Jjufva känsla, som genomilade oss, då pappa stängde dörren om sig, för att försegla julklapparne, och den nyfikenhet af hvilken vi plågades innan de kommo i den välbekanta korgen, som vi sett så många jular förut. Så är det äfven med andra perioder af lifvet, af hvilka vissa stycken qvarsitta då andra falla bort, liksom vi se det ske i ett orneradt gipstak, der englar och blommor sväfva om hvarandra; taket blir gammalt, gipset lossnar, men ännu efter många år tittar här och der fram ett cherubhufvud eller småler en fyllig rosenknopp mot oss ur förstörelsen. För den, som bevistat universitetet, är och blir studentlifvet och några scener derur ett lifstidsminne, ett som sitter qvar, om ock allt annat sönderfaller i glömska. Vi egde vänner då, vi voro unga, vi voro friska, vi voro nöjda med oss sjelfva och verlden, kanske just derföre att vi ej kände någondera; men denna tid, om vi äfven sedan anse den som en tid blott för illusioner, är och blir oss kär, och då och då leta wi oss tillbaka till vår ungdoms rosengård, för att få se huru blom morna vexa och frodas — och alltid å!erfinna Vi dem ännu friska och saftfulla som de fordom vo: ro. Jag återkommer således ofta och gerna til