Aftonbladet – 7 mars 1844, sida 3

a OSS er aura SER ER YES rear SEC As Den tre och åttioårige åldrige sade till den stengamla makan: Gud har beskärt oss stor nåd, att vi båda med bvarändra upplefvat denna dag för sextionde gången. Vi äro väl nu de enda, som då voro på Todtenstein och ännu i dag lefva, och vi upplefva väl ieke denna dag ännu en gång. För sista gången dålb Han fyllde sin bägare och höjde den darrande, i det hans svaga stämma fortfor: Den oförgälligas minne helgar jag den sextionde årsbägaren. Det -är en vacker tid. Mycket har derunder uppstått och förgångit. Jag sjelf har tjenat stora konungar, har uppfyllt stora länder med mitt rykte och är vorden gammal och förgäten, för att åt yngre bjeltar lemna rum. — Så försvinner allt omkring och med oss. — Men hennes minne är oförgängligt, hennes lefvande bild, hvilken som en bimmelsdröm ännu sväfvar i tvenne grånade hufvuden, är mig ännu i dag, hved den var för sextio år sedan. Och mina åttioåriga ögon blygas icke för tårar. Tänker jag på Blanka, så är jag åter ung. Vi skola återse hennel snyftade den stengamla gumman. Gubben var Udo, gumman Griseldis. Sorg och kärlek till Blanka hade knutit deras äktenskap, och Gud välsignade deras förbund. ! . SLUT. mee —— — Den berömda kemisten Gay-Lussac har blifvit farligt skadad i laboratorium i Jardin du Roi då han drog korken ur en flaska, hvars innehåll genom atmosferiska luftens inrusande itändes. Explosionen kastade honom omkull och glasskärfyorna sårade