Aftonbladet – 7 mars 1844, sida 3

som orörlig blickade efter henne, och log mo honom. — Men den större gestalten tvang henn alt följa sig, och hon försvann. Hastigt höjde sig ett ångestrop. I brådska och oordning flyktade fruarna ur kepellet, riddarn bade dragit sina svärd. Och biskopen tog nu et kors. Följen mig i Guds namnli ropade han och gick förut till borgträdgården, och de högg och andliga herrarne följde med verldsliga och andliga vapen. Derute var en outbärdelig hetta. Hvad bar blifvit af henne ? frågade Hohenrorst mästermannen, som handfallen stod med SIN spruta i banden. Af hvilken? Här sågo vi två. Gropen ha ändt sig, jag vet icke hur. Den ena försvanr der vid brädden, den andra störtade sig i lågor. na, och var hon af kött och ben, y splittra mer af henne der, som ni lät ka af hettan, höga herrely — — Ännu samma dag lemnade konungen Todten. stein och svor högt och dyrt, att förstöra delt: förbannade slott och icke der låta sten uppå sten — Han höll ord. N så är inger t kan märLä Fulla sextio år voro förflutna, då en tre och ittatioårig gubbe, jemte en likaså gammal gumma suto på den vidlyftiga, nya borgen Uchtenhayn, hvilken beherrskade ett vidsträckt landskap. Omkring det stora, runda bordet suto deras söner och döttrar, dessas söner och döttrar och barnabarn, de voro sextio till antalet, och illa bebodde de den nya borgen.