Aftonbladet – 7 mars 1844, sida 1

blåsa igenom er; sedan banketten och dänsen er ni är solen, hvars strålar lifva allt, så at! verlden öppnar er sina blommor, slösar sina dofter. och skatter, tillfreds; Om ni mottager hyllningarna, lycklig, om, ni lönår idem med ett leende. Hvarje ansträngning: tröttar, och ni måste vara tröttare än alla andra. Men jag känner ers höghet. — Hvad skadar er eh genomvakad natt, en jagt, en bankett, en dans! Denna ungdomliga, friska hy skall komma perlsmyckena. att -blygas. Och hvilken rubin kan le som dessa ljufvå, tillbedjansvärda läppar, och de:stackars: diamanterna i edert hår, som hela natten i ända blixtrat sitt möjligaste och nu vanmäktigt slocknat vid det gråa dagsljuset, de kunna icke bestå vid dessa unga eldögon. Ja, låt edra fruntimmer sucka: förfärligt!. förfärligt! ty de skola spegla sig i speglarna, varseblifva sin bleka färg, sitt utvakade utseende, sin förstörda klädsel och sitt eget förvissnade tillstånd, och de skola lipa och ängslas och klaga, att de icke äro i stånd att skåda ett sådant gräsligt skådespel. Men de ställa sig blott gripna derföre, att de äro angripna. Och hvad som förtryter dem, äro edra äkta, friska, oförödliga behag. N Så lyckades det: herr Simon att uppmuntra prinsessan, -och konungen sade: Rår jag för, att folk icke förr kan hålla sig stilla, än mästermannen tvingar dem dertill?, t Isalda emottog gladt junker von Hohenhorst, som trädde emot henne, präktigt klädd, enligt den tjocke vännens beskrifning, och förelade henne den frågan: om! hon: bebagade åskåda en ringränning, :.eller i deltaga i en hägerjagt? Isalda beslöt sig för hägerjagten.