Aftonbladet – 7 mars 1844, sida 1

DÖDEN FADDER. ) SAGONOVELL AF DR H: SCHIFF. SJETTE BOKEN. Isalda fortfor håpen: Fyra vaxljus lät jag brinpa mitt rum, men det var mig ej ändå ljust nog. Hvem kan sofva, der öfverallt dödskallar grina och deviserna pråla: Memento mori! Och bildstoderna, snidverket, tapeterna, intet annat än död och dö. — Ur bägarens guld grinar en dödskalle emot mig och hånar min törst. Jag ka intet äta på de der stora tallrikarna, der på sådan skär sina silfvertänder. Jag tänker. att mitt unga hufvud likaledes är ett sådant hufvud och skär likaledes tänderna för att krossa den nödtorftiga födan. Jag skulle icke kunna röra de utsöktaste läckerheter. Hellre dö af hunger. O Gud! hvad skulle jag här? Kan icke förräderskan dö utan mig?) Jag vill sqvallra om någonting för er, började den tjocka vännen. Hvarken i dag eller en och annan dag till skall ni lida brist på förströelser. Junker von Hohenhorst väntar blott på, att ni säger ett ord. Kostbart klädd väntar han er. — Han bär en barett med ett stickeri, som på nåot afstånd ser ut-som en krona. Konungen log. Han vill fråga er, fortfor den tjocka Vännen, om en ringränning skall företagas, banan ner i dar len har i natt blifvit iordningställd, eller om ni kanhända hellre önskar en hägerjogt. VY 82 Aftonbl. N:is 17, 18, 49, 20, 21, 29, 50, 51, 59, 55, Så, 55, 57, 58, 59 40, ML. a å3, AB;:4B, AG, AT, 49, 50; BA, 55, BA och Bö.