Aftonbladet – 7 mars 1844, sida 1

En hägerjagt, sade Isalda Hastigt. Träkter häromkring skall vara skön, och det roar mig at se, huru de högvördiga herrarne taga sig ut til häst. Under er frånvaro: blir en bankett föranstaltad för att öfverraska er dermed vid hemkomsten Och, inte sannt, retande konungadotter, ni dansa gerna. Efter banketten blifver dans. Ni skal icke önska att sofva, då vår fest gör natten til dag, och vi, lyckliggjorda af er närvaro, täfla at vinna ett förtrollande leende från dessa läppar Och då vill jag se de spöken, som oanmälda och opåkallade våga visa sig för ers kongliga höghet. ,Men när skall högförräderskan dö? frågade Isalda. dere I morgon bittida, så snart dagsljuset börja den fruktlösa kampen med våra kostbara blix trande högtidssalar. Jag har ofta önskat mig nå got sådant, då jag frossat mig trött, då jag blif vit mätt på glädje och Iustbarheter och: så be döfvad, att intet, ja platt intet var mig mera an genämt och, begärligt; jag önskade då få se någo oerhördt, fasligt, alla nerver skakande. Si de kan vara njutning i fullt mått! så är lifvet drömmen. Berusningen och förförelsen taga ända. Man kan somna in, utan att dansmusiker skriker en i öronen och blodet stormar en genon ådrorna; nerverna: hafva. gjort sitt och kunn: hvila ut. . Förfårligt! förfärligt I suckade .Isalda. . ;Ofverlemna sådana suckar åt edra fruntimmer,, fortfor tjocka Simon. Jag känner er Trött blifver ni, ty ni har sofvit föga denna natt Dessutom ; skall ni på jagten modigt tumla om med: er spripgare, och den skärpa.s böstluften skal