Aftonbladet – 6 mars 1844, sida 4

Ä ill de ömt sörjande Föräldrarne, i följd af de köra bårnens ALFREDS och ÅMALIAS tidiga död. Lifyets Engel, sänd af Gud, är döden, Han :de menlösa i famnen tar, Förer dem från jordens do!da öden Till det bögre mål, som ämnadt var. Sörjande Föräldrar ! uti smärtan . Vare det en tröst för edra hjertan. Hoppet, som på jorden grymt syns svika, I en bättre verld skall fyllnad få — Edra älsklingar, de löftesrika, De för Gud och menskor kära små; Himmelskt lyckliga i Jefu sköte Vänta der förnöjda edert möte: Deras morgon deras afton blifvit; Oskuldsbanan gent till himlen bar. De i lifvet mycken fröjd er gifvit, Ge nu sorg åt er. som stadnat qvar. Att se. efter dem igenom tåren, Som sin bana slutat före åren. Dyrbart lån Gud gaf och återtagit — 3Vörden med allt mer befästad tro ; Denna hand, Alfadrens hand, som slagit; Jord och himmel af dess vink bero. Huru vist han leder våra öden, Finne vi-ej bär, men efter döden. Der i rymder, Jjusare och sköna, Sedan lifvets stormsr är förbi, Han med evig sällhet skall belöna Trogna anden då från stoftet fri. Ömt och huidt hos sig han har de kära, Må vi ock bli dem samt honom nära. — x— x