Aftonbladet – 6 mars 1844, sida 2

hä der mästerman arbetade med sina gesäller derunder. Jaggick fram ända till den uppkastade jorden oc ropade honomy då kom han klättrande uppför en stege och tittade fram ur tältväfven, med en duk!bunden för mun och näsa. Ha bönderna så illa tilltygat er med sina slungor?) frågade jag: — Nej, jag fyller gropen, och dunsterna äro farligais — SHvarförehar ni då spännt tältet deröfver? — Det skall bli en märkelig konsteld, sade han; jag ämnar tända den med en vattenstråle ur en handspruta, :och derföre.måste jag! skydda gropen för -regn. Några regndropar kunna komma, innan man vet ordet af, och jag brann upp utan räddning och alla mina medbjelpare. Men det skall också bli en eld, som beter -duga. Så måste man behandla häxor. De måste förbrännas, innan de veta, huru det skall gå med dem och innan de kunna hinna anrop: Abaddon, Beelzebub och Leviatan. Jo, jo, fade rmästerman kan mer än bara äta gröt. Han tänder eld med vatten, och brinner gropen, så skol: Hans majestät och alla höga herrskaperna och bögvördiga herrarne på hundra steg spörja, hvac det är för en eld. Ni, nådig herre, skall icke kunna stå der ni nu står. pIntet annat än trölleri och onaturligbet! brum. made konungen förtrytsamt. Trolleri, menar fader mästerman, är det just inte.) Det är ett konststycke, som han kan lärs ett barn. : ,Hvad: gör Uchtenhaynaren ? fortfor konungen, Intet. Hvad jag ville säga mer, vore för mycket. Han äter ej, dricker ej, talar ej, och fängelset är djupt och säkert. Man hör icke der: nere, hvad häruppe föregår.