Aftonbladet – 6 mars 1844, sida 2

pr RAR TR RT TrT NN aRRN rue för det stormiga vädretsoskull, insvepta i tjocka slöjor och kappor, och ehuru: det: var tillsagdt åt bönderne att med hurrarop och glädjeskri helsa deras; ankömst, var allt tyst,:som muren: Blott mäsikanterna på borgen smattrade med-hornen och: :skallmejorna,: och de höga herrarne;: som -redo emot dem, äfvensom tjenare och verldsliga bröder -jublade. Få timmar derefter anlände ock skarprättaren med tio bödelsdrängar. De-redo: på öfvermåttan stora hästar och voro klädda i eldröda kläder med jundantag. af kappa och hatt, som voro svarta; äfven kärrorna :imed deras verktyg ochitillbehör voro målade eldröda, och de måste taga en annan väg, emedan ide icke med skäl kunde draga igenom de äreportar och triumfbågar, som voro uppresta för: konungen: ; Men knappt hade ide sbeträdt gebitet, så helsade dem ett:skri.af ursinnigt raseri, och innan de hunno fram till dalen, hvarest den serskilda vägen var utstakad för dem; mottogos de!af bergherdarne med ett så: häftigt -stenhagel; att de hvarken kunde komma fram eller tillbaka. Hästarne blefvo skygga, kärrorna kördes omkull; mästerman sjelf kröp inunder en kullstjelpt vagn. Men från borgen måste ett talrikt manskap rycka ut dem till hjelp, och med frambhållna sköldar betäcka dem: —— — Hur långt har mästerman hunnit ?) frågade konungen den tjocka vännen. Han i har i borggrafven urholkat gropen, svarade herr Simon, dessutom är botten öfverallt stenlagd. Jag kommer just nyss derifrån. Ett stort tält var-spändt öfver fördjupningenvoch fa