Aftonbladet – 6 mars 1844, sida 1

ERENNTET TS är dem så. trofast och gör dem godt. Gå! et skönt lif. väntar dig, det du vid dina dagars slut skall med tillfredsställelse öfverblicka. Gå, mir vän! Jag kan icke tacka dig. Gå, ty du kan ic ke hjelpa mig, och lemna mig allenal Jag skal icke vara allena. Mina förfäder omgifva mig, tj jag har troget slutit mig till dam. Och troheter är kärleken värd, der på andra stranden ållt är kärlek. Hvad jag gjort, gjorde jag för deras skull och har städse Bållit deras minne högt och he ligt. Nu luta de sig ner till mig och kunna icke lemna sin olyckliga dotter hjelplös och försagd. Udo var tillintetgjord. Hon skiljde sitt öde från hans och helgade honom en annan lycka. — Hans bjerta var brustet, hans sinnen döfvade, har var nära att svimma Han kysste hennes hand som hon slappt Jemnade honom och sade i tårar. Jag har icke förtjent dettal Utan att veta hvac han gjorde, tog han upp svärdet från golfvet oct gick dermed mot dörren. Utanför mottog bonom vakten. Likgiltigt lä han afväpna sig och föra sig i fängelse. a NICLDE Gref Eberhard anlände till Todtenstein,.Geh få der och son omfamnade hvarandra hjeftlgen Den förre triumferande i makt och storhet, der sednare utom sig af smärta och vanmakt; den för re tryckte arfvingen till sin lycka och sina arbe ten till hjertat, den sednare omfattade stödet, som höll honom uppe. — De gingo till riddarsaler och derifrån ut på altanen. Här äro vi säkra,) sade gref Eberhard, aati ingen lyssnar på 0sSDenna förbannade byggnad är full af ugglenästen och mullvadsgropar. Ed mund, vi: äro tills vidåre! herrar !här, och. ja