Aftonbladet – 6 mars 1844, sida 1

DÖDEN FADDER. ) SAGONOVELL AF DR H. SCHIFF. SJETTE BOKEN. Blanka gret oupphörligt, till dess tårarna försinat och hennes smärta svunnit med hennes minne, så att hon måste fråga sig sjelf: Hvad har dock händt mig för ondt? Då var det henne på en gång, som vore hon ännu i kapellet och nyss hade smyckat sin moders bild med blommor och gladde sig åt den rörande prydnaden. Ju längre hon betraktade bilden, desto tydligare såg. hon: den le i stilla frid. Slutligen uppslog den de himmelskt strålande ögonen och frågade med en stämma, klar och klingande, som hennes egen: Blanka! tror du, att jag sofver, emedan jag är död? O nej, jag vakar öfver dig, min älskade, min älskliga dotter. Kom, koml Och den : glatta, alabasterhvita stenbilden hade rörelse och glänste som den renaste, hvitaste hud, och unga muskler lekte retande i glansen. Blanke kände sig omfattad kallt och med jättekraft, mer kylan var af underbart behag, och jättekrafter gjorde henne ej. illa, utan lyftade benne hastig och lätt från marken. Stenbilden hade rest si upp. och drog henne till sitt sköte. Marmorhän derna flögo i de blonda, rika lockarna, och aftor kade med dem tårarna ur hennes ögon. Dei tryckte henne ömt mot det hårda bröstet, och på sina läppar kände hon kalla andekyssar. Då hörde hon sitt namn sakta nämnas. Änm :) Sa Aftonbl. N:is 47; 48, 49, 20, 94,99, 24, 26, 27 09, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 37, 38, 59, 40, 41, 42 a3, 44, 45, 46, 47, 49, 50, 51, 53 och 54.