Aftonbladet – 6 mars 1844, sida 1

en gång hviskade det Blanka! Nu först kom hon till full sans och visste, att hon befånn sig i den böga ländstolen i riddarsalen. Jag hör,, svarade hon. Tyst! tystl fortfor det. :Det var Udos röst. Det är vakt utanför dörren. Jag vet räddning; genom denna dörren upp i tornrummet. Gången slutar i skogen. Aro vi en gång ute på fältet, så bjelpa oss bönderna. — Blod och förderf! Inför hela verlden kallar jag honom förrädare. Okänd kastar jag min handske fram. Han skall känna mig: på mina slag. Hvilken tjusning! roitt svärd skall bada i hans förrädarblod., Blanka strök lockarne tillbaka från ansigte och panna, och uppslog ögonen. Udo. förskräcktes; hennes bleka ansigte glänste, hennes ögon strålade, helt främmande och förändrad var hon honom. Så, Udo! ser jag dig i drömmen, sade hon, och ser djupt i ditt bröst, det är, full vår. Det gror och sväller, och häfves och knoppas: uppoffra och förstöra dig vill du för min skull. — Gif akt! denna vår skall hafva sin sommar, men Jag skall icke upplefva denna sommar. Jag talar i andanom! — En huld maka blifvir din, och du skall hålla henne kär och vara lycklig med henne. För ditt svårmods skull skall diggulda maka helga dig sitt bjerta, liksom du haribelgat mig ditt, och erkänna dig för en ädlare bättre Guds varelse, såsom du hållit mig för. Och en stor berömd riddare skall du vara, verlden skall bäppa. vid ditt namn, och dina barn och; deras barn skola häpna öfver ditt bragdfulla lif. och skola ära dig, emedan du är så vis och .god. Äfven talrika undersåter och. lifegna skall du hafva, hvilka dagligen skola välsigna och bedja för! dig, emedan du