SN MV Ät MMO funker von Hohenborst reste sig upp, kastade sin stol bullrande åt sidan: Jag säger er, berrska. rinna, jag kan ej höra sådana saker. De beröfvs mig all mandom och, vältra en verld af ansval på mina axlar. Hvem vet, om vi, då händelserna komma i gång, stå så vänligt sinnade emot hvarandra, som i dag. Vi äro slafvar af ödet. Måtte Gud beskära er edra förfäders tänkesått, eller lägg eder vinn om, att befästa er deri.n Härmed lemnade han hastigt och utan att taga god natt gemaket. . N Blanka förblef tyst, såsom kunde intet mera röra henne. Udo önskade henne god natt och tog Gottschalk med sig. Äfven hennes tjenarinnor lemnade henne, för att gå till hvila. Men hon sjelf stadnade och lutade sfg tillbaka i ländstolen, häftigt gråtande. Men tårarne lindrade ej hennes oförklarliga ångest, Ännu en gång gjorde Udo runden genom slottet. Allt var i behörig ordning. Junker von Hohenhorsts uppförande hade ingifvit honom misstankar. Han blef stående utanför dennes dörr och lyssnade. Då hörde ban honom sucka och högt och andäktigt bedja. Han förnam orden: Förräderi mot förtroende! oskuldens bödell — Då ville han icke höra mera. Det är en olycklig, tänkte han, som samvetet plågar, och jag vill icke -lyssnande utspana hans hemligheter., Udo hade knappt tillslutit ögonen, då öppnandet af bans dörr väckte honom. Gottschalk steg io med vigtig min. Ädla herre, sade han, jag måste anmäla för er, att ijunkerns rum ett sällsamt buller blifvit förnummet. Det ljudar såsom slag af en öfverklädd slägga mot muren, och esomoftast ramlar det såsom murbruk och sten.y Udo sprang upp, kastade sig i kläderna, i harnesk; Och han omgjordade sig med sitt svärd, då i detsamma ett brakande och buller uppstod, såsom kullrade stenar och murar utför en trappa