Aftonbladet – 5 mars 1844, sida 3

-Itrande vapnet, men, prinsessa, din roll; är slut Idina sköna ögon förmå intet öfver detta hjerta Thvilket en annan stjerna beherrskar., Blanka upprepade lugn: sHvad skall mitt öd blifva ?) År du fattad att höra det? jen Du ser det.p, — Edmund behöfde tid för at samla sitt mod. pJag vissten, sade han, patt den. na stund skulle bli en svår stund. Blanka! Blankal hvad har du bragt för elände öfver mig och öfver tusende! Hvarföre stadnade du ej i klostret så stode jag icke nu så för digl i Vill du skymfa mig, frågade hon, då jag är fången?: Men stör dig vapnet i en värnlös jungfrus händer, si, blott till stöd tjente det mig, ty mitt kön är vekt. Jag har möda att hålla mig upprätt. Härmed låt hon svärdet falla och sjönk ner i sin stol. a aJag vill ära konungadottren i dig, fortfor Edmund, ehuru -din fader dog innan han bar kronan och utan riksvasallernes bifall förband sig med arfsdottern till ett kätterskt hus. Men du har stiftat uppror, har. beväpnat bönderna här emot deras rättmätiga konung. För din skull blef DonWarth mördad och de kunglige krigarne öfverfallna och nmedhuggna. . . Du ljuger ! ropade Blanka. Drag dina krigare ur min borg, gif mig friheten, så vill jag försvara mig, hvarom icke, fortfar att skymfa mig och stämpla mig till förräderska, för att försköna din trolöshet och ditt bedrägeri, för att du föraktar dig sjelf., i Edmund stod träffad och kämpade förgäfves efter mod och ord. q Hvad skall blifva mitt öde? fortfor Blanka mildt. Och hvad bar Jag att frukta för de mina? Du gör mig ondt! svarade Edmund, och jag förbannar mitt öde, som gjorde mig till din bödel Men jag kan icke rädda dig, — Kyrka och konung äro emot dig, alla är du i vägen, med illa fiende på lif och död. Du får icke lefva.