Aftonbladet – 5 mars 1844, sida 1

tvist anfallit 1844 års politik och öfverdrifvit 840 färs, Det var emellan honom och talåren egentfligen. blott fråga om takt: emedan han dels sagt, Tatt ministeren bordt göra motsatsen af hvad den Igjort, dels att hån skulle hafva gjort detsamma, men bättre. De voro enige i fråga om Engelska alliancen. Den närvarande ministeren hade i fråga om Algier gjort, hvad Hr Thiers sjelf ej kunde lutföra då han var i makten, oaktadt han yttrat i kammaren, att det borde göras; nemligen fört kriIget der lyckligt. Talaren befarade att det var på samma sätt med den utrikes politiken. Hr I Thiers bar ganska mildt behandlat den ögonblickliga politiska opinionen. Toalaren trodde åter att detta var ett dåligt sätt att bebandlå så väl den Tyttre som den inre, politiken. Talaren visste att T man kallade denna hvarje dag ombytta politiska opinion national-känslan, men han trodde att den verkliga national-känslan, den som utvecklat sig efter de upplysande striderna i denna kammare, varit på ministörens sida. Hr Thiers bade sagt, att freden nu var n lätt sak; talaren bad kammaren icke tro det. Den var nu svårare att bibehålla än någonsin, och han tvekade icke att högt utsäga, det den ej skulte år 4844 hafva funnits qvar, om sakerna varit lemnade i samma bänder. som år 4840. (Knot.) Hvad angick uttrycket godt förstånd med England,, hade man lekt med ord; ty det betydde ej alliance. En sådan fanns ej; och :i intet afseende hade ministeren bundit Frankrikes förhållanden till Eagland. Hvarföre det visat Torie-ministeren förtroende och aktning, det var emedan den visat sig så behandla det franska kabinettet, i stället att den ministere, som fallit i England, visat sig detta öbenäget.: : Ingenting i sak kan bevisa, att man haft alltför stor sympathi eller eftergifvenhet för det Engelska kabinettel. Talaren trodde sig hafva tillräckligt rättfärdigat franska politiken i Spanien. Man hade sagt, att slumpen, der algjort allt; han trodde, att resultatet bör tillskrifvas försynens rättvisa. (Knot och buller.) Franska kabinettet hade hvarken i Spanien eller Grekland gått det engelska i förväg. Det hade, såsom det bordt, väntat, emedan hela : verlIden erkänt, att det ej fanns anledning till ovilja eller bitterhet. Hvad tilldragelsen i Jerusalem angick, ansåg Talaren sig böra ytterligare utreda detaljerna deraf, efter man .å nyo. kunde ifrågasätta denna sak. Han uppläste derpå ett :dokument, som. visade att Österrike icke kunnat få upprättelse för en underlåten salut; men erinrade deremot om, att Frankrike fått upprättelse genom de felandes bestraffning. Talaren återupprepade åtskilligt angående Servien, Grekland, o. s. Vv. Derefter fortfor han: Det, har blifvit sagdt, att om en gång man skulle behöfva ålertaga svärdet, skall man endast finna kraftfulla händer att föra det. i ! Många röster. Man bar ej sagt så. i Hr :Guizot.. -Angen i denna kammare bar icke rätt att beklaga sig öfver sådana ord; ty den dag; då Frankrikes svärd behöfves, skola alla bänder vara kraftfulla. (Buller.) ; Talaren försäkrade, ; att aldrig Ryska ambassadören varit rappellerad och; lika litet den Franske från St. Petersburg. (Knot.) -Man bör, sade han; i sådana säker begagba: rigtiga ord; Franske ambassadöreni Ryssland : var .på permission i Frankrike, och Ryske ambassadören i Paris hade rest till St. Petersburg. (Skratt.) . Ämnet var ömtåligt, och talaren. skulle önskat ej behöfva vidröra det; men tvingad af den för regående talaren dertill, måste han: yppa något, för att ej anses medgifva hvad denne yttrat.. Sättet för Ryska ambassadörens aflägsnande, hvilket skedde flera månader efter Franska ambassadörens ankomst, var väl ej egnadt att. af konungens regering: åses ;utan ull förklaring. En sådan bade blifvit gifven, och man hade till och med å ryska sidan önskat, att begge ambassadörerna skulle l. återgå till sina bestämmelser; Då :hade det franska kabinettet likväl helst velat, att icke desammå sKWR-Utses: Detta Hide vållat dröjsmål Ingenting.-hindrade imedlertid, att ej..de begge kabinetten ständigt haft ordentliga kommunikationer med hvarandra. Han ville ej säga mer, och trodde att enhvar förstod honom,;och att intet af hvad han sagt, kunde förnekas. (Rörelse i olika syftning.) : un Hr de Salvandy gjorde nu försök att besvara de Yttranden, som rörde honom; men råkade att ej vinda kammarens uppmärksamhet. Man skrattade åt några: uttryek: i början af talet, och knottade då han ville. yttra sig: om det system, sou han haft äran representera. .Han Jemnade tribunen, men på nägra ledamöters uppmaning intog han;den åter; och sade, att kammaren borde höra honom, emedan det är första gången på tretton år, som han vidrör-en Politisk fråga. (Skratt.) Han förstod: ej .hvarföre man:så afbröt honom, då han. ville: tala i ett.caf de stora kabinettens namn, som edt landets: angelägenheter. (Buller.) Han såg, sade hany att det var omöjligt att ingå i diskussion och bad derföre kammaren att vilja dröja till följande dagen. .; (Allmänt skratt.) Hr Dupin ville: ej ingå: i debätten; men blott göra den anmärkningen, alt man i throntalet omnämnt det intima förhållandet: emellantvå stora regeringar; att det besannade. det goda förståndet mellan ministererna; attsåledesdet återstår de begge folgen. (Skratt.) Imedlertid trodde han, att nationalkänslan all