Aftonbladet – 4 mars 1844, sida 3

Mm; Jalla mina bemödanden om intet. Vidare, att kopungen vore sinnad uppbåda hela landet och uppfordra alla riddare mot Todtenstein. De måste nu vara betänkta på sin säkerhet; jag håller ord och skickar manskap. — De skola ej göra någon svårigbet att antaga krigarne, och riddaren von Walcha skall säga dig det öfriga. Då Udo hörde talas om femhundrade krigare, som han skulle anföra, var han genast vunnen och drömde redan om segrar och slagtningar.. — Blanka deremot ville icke gifva sitt bifall att jnlåta de främmande krigarne och utbad sig betänketid. Jag kan icke tro Hohenhorst,, sade hon till Udo, mitt hus urkunder, hvilka jag i alla stycken tror och följer, kalla honom tvetydig. — Eremiten på Helgonaberget känner gref Eberhard från fordem, han skall råda mig. Hos eremiten fann hon dock det vanliga kalla och stränga mottagandet. — Hade du dock stadnat qvar i klostret! suckade han. Huru gladde jag mig, då jag hörde, att du verkligen befann dig i kloster, och att intet var att frukta för dit Jif. — Du har nu vågat spjerna mot ett öde, som är mäktigare än du, och som du på ins tet vis förmår beherrska. — Jag har sagt dig det förut; men du har icke följt mina. råd. Huru kan jag nu råda dig, då alla jordiska ting ligga jerran från mig ? i Tröstlös återvände -.Blanka till borgen. Jag ägger mitt öde i dina händer, sade hon till UdoJag sjelf bekymrar mig om intet mer. Du hade nycket arbete att jaga de kongliga härifrån. Vill lu, så gif trakten ånyo främmande krigare till ris. i Udo log. Det har ingen fara, så länge junker von Hohenhorst stadnar som gisslan hos oss. Och. ag lofvar dig fördubbla, ja tredubbla min vakamhet.n (Forts. följer.) ( Z