Aftonbladet – 2 mars 1844, sida 1

REAR uppdrag! Huru stor den uppgift, jag sjelf åtagit mig! I medvetandet af deras vigt har jag uppstigit för att tala — icke utan rörelse, men utan fruktan. I sanning icke utan rörelse! Ty huru många skiftande uppträden af mitt eget politiska lif framställa sig icke i detta ögonblick för mitt minne, dä jag kastar min blick på honom, min store politiske välgörare, min befriare och min vän! Men farhåga har ingen del i den rörelse, som så djupt griper mig. Jag hyser stort förtroende till eder, till grundsatsernes öfvervigt öfver fördomarne i edra sinnen, och jag är ej heller utan någon tillförsigt till mig sjelf. Det är icke något fåfängt skryt, som kommer mig att yttra detta; ty jag vet att jag är omgifven af män, som i juridisk celebritet och i nästan hvarje intellektuell egenskap äro mig öfverlägsne. Nej, min sjelfförtröstan har icke sin källa i någon öfverskattning af min egen lörmåga, utan i min inverliga öfvertygelse om min klients oskuld. Jag vet det — och jag uppträder inför eder på visst sätt icke endast såsom advokat, utan äfven såsom vittne — jag vet, han är oskyldig, till den förbrytelse, som lägges honom till last. Samma blod rinner i deras ådror, samma känsla värmer deras hjertan,. son och fader äro i hvarje politiskt hänseende identiska, och gemensimt med fadren har jag i hedrande kamratskap mer än hälften af mitt lif arbetat på det stora verk, som, uppfattadt i fridens anda — och detta är mannens förnämsta ära — äfven i fridens anda blifvit bragt till ew ärofullt slut. Jag är förtrogen med hvarje drag i hans karakter, med hans tankar, hans förhoppningar, hans farhågor och hans sträfvanden. Jag känner, jag vågar säga det, hvarje pulsslag i haus hjerta. Jag vet, så sannt jag lefver, att han med afsky bäfvar tillbaka för de blodiga handlingar, dem man tillägger honom, Denna min öfvertygelse, en djup passionfri öfvertygelse — och jag hoppas att den alven skall blifva smittande — skall upprätthålla mig under de stora ansträngningarna i denna långa process, skall bjelpa mig att övervinna den kroppsliga opasslighet, hvaraf jag i detta ögonblick lider, och skall lyfta mig upp på höjden af denna stora rättstvist, som i brottmålslagskipniagens annaler i detta land ej har sin like. Mina herrar! Generalprokuratorn har i ett tolf timmars tal uppläst en lång serie af utdrag ur tal och tidningsartiklar, hvilkas data omfatta en tidorymd af nära nio månader. På hvarje sådant citat lät han följa uttryck af häftig ovilja emot de personer, hvilka satt så förderfliga tänkesätt i omlopp, i ett så -giftigt språk. Om, herrar jurymän! hans yrede icke var hycklad, hans afsky icke blott en officiell, om han verkligen talade så, som han kände: huru kommer det då till, att han ej förut tagit ett enda steg för att hejda ett ondt, som han framställt: såsom så olycksbringande? Han sade eder, att landet genomströ:vades af brandstiftare, som satte Tolkets passioner i låga, hela samhällsbyggnaden står, om man får tro generalprokuratoras ord, i ljusan låga; hvärföre stod han då med armarne i kors och åskådade lagnt denna brand? Hvar voro eldsprutorna på Dublins slott? byar hans anklagelseakt? Har man ej alitför mycket skäl till den misstankan, att en fin plan blifvit anlagd, för att Jocka dem, som nu stå anklagade inför denna domstols skrank, i snaran, att ett undseende, som nästan gick ända till sanktion, med afsigt visades, såsom en del af regeringens politik, för att förleda de an-. klagade till obetänksamma handlingar, hvilka man sedermera tänkte begagna, då. rätta tiden dertill var inne? Jag har hört yttras att;det är brottsligt säga till folket: afvakta din tid; nen, jag frågar, får regeringen afvakta sin tid, för att för officiella ändamål begagna jäsning bland folket? Allmänna åklagaren, som indirekt uppmuntrar en agitation, för att sedan med desto mera eftertryck falla öfver den, står i en moralisk förvandtskap med angifvaren, som manar fram brottet, genom hvars anpgifvande han vinner sitt lumpna lifsuppehälle.. Har generalprokuratorn valt en väg, värdig hans höga embete, värdig chefen för vårt irländska advokatstånd och Tepresentaovten ef dess intelligens i underhuset? Höfves det Saurins och Plunketts efterträdare, som ifrån sin höga plats skulle hålla vakt om allmänna säkerheten, att nedstiga till förrättvingar, sådana som en fransysk polisagent åtager sig, att sjunka ned till en slipad ränksmidare, i stället att vara statens skiltvakt? Men hvad, kunnen j fråga, kunde förmå honom till ett sådant förfarande, öfver hvilket han icke lemnat oss några upplysningar? Det skulle icke bafva tillskyndat hans parti någon fördel, om han endast anställt enstaka rättegångar emot Hr Barrett, eller Hr Duffy, eller emot D:r Gray, för skarpa artiklar i deras tidningar, eller emot Hr Steele eller Hr Tierney för det de bivistat olagliga sammankomster. Han fiskade icke med metspö, utan -kastade ut en stor not på djupt vatten, för att genom ett underbart Petri-fiskafänge, om lyckan stod honom bi, måhända på en gång fånga den stora Agitator-Leviatan sjelf, Tom Steele, trenne tidningsredaktörer och ett par prester. Men, mina herrar! ett ännu vigtigare mål skulle vinnas. Hade generalprokuratorn anställt rättegång emot den eller den personen enskildt, så hade denne endast kunnat ställas. till ansvar för sina egna handlingar; men då man anställde en process för samman svärjning (conspiracy), så kunde man begagna den enes handlingar och yttranden såsom bevis emot den andre, äfven om denne sednvare befann sig på 100 mils afstånd ifrån den förre, under det de händelser tilldrogo sig som begagnas emot honom såsom bevis, och ont hvilke han icke hade ringaste kännedom. Då nu generalprokuratorn ställer Hr OConnell tillrätta för en sammansvärjning, så behandlar han honom precist som vore han (OConnell) utgifvare af Piol, utgifvare af Freemanp, och utgifvare af Nattonal. En enge!sk gentleman, tror jag, sitter här i jaryn. Välan, om en process för sammansvärjning i England anställdes emot föreningen till spanmålslagarnes afskaffande månne han ej skulle anse det för ganska hårdt, om Hr Cobden och Hr Bright gjordes ansvarige för hvarje artikel, som stått i Chrontcle, i Globe och i Sun? Men huru stor del af den anklagelse, kronan uppställt, hvilar icke på denna antagna inveckling af OConnell med trenne Dubliner-tidningar! Han är anklagad att hafva konspirerat med män, hvilka säkerligen aldrigsinsemellan konspirerade. Ensemmansvätjning emellan tidningsredaktörerne i Dublin — hvilken löjlig tanka! Ena sammansvärjning, för hvad åndamln MEG, oo oh ms havada hättra Aalfcättnine Vv