Aftonbladet – 1 mars 1844, sida 3

jOkarn, SOV ja Va I Jans, der la vi Urenvin son genn sjö — På så sätt torde finnas, att det går för sig att blifva full utan krog. Men det bör till ordningen för dagen, att ingen kan vara full utan att hafva tagit ruset på krogen, och att han eller de blifvit mången gång mot I sin vilja af krögerskan lockade att supa sig fulla, tvingade att, i brist på pengar, taga på kredit; hvilken tillfredsställelse att få sina dyrköpta vaI ror utborgade till den, som kanske aldrig blir i tillfälle att betala! Och denna sats vinner ytterligare styrka genom en smålänning, som, i sällskap med oxar, kommit till Stockholm; i Stockholm blifvit betjent hos en herre, för förnäm att åta -honom äta i sitt kök. På det ställe, der han tar sin mat, ingår han dåliga bekantskaper; behofverna ökas slutligen öfver hvad tillgångarne tillåta; han stjäl ifrån sin husbonde, blir bortjagad ur tjensten och ökar slutligen. korrektionisternes anta:, och heia skulden till denna sällsamma (?) händelse kastas på krögerskan. Tvang hon honom någonsin att besöka krogen, och, då den besöktes, trugade hon ut sina varor på honom? Så påstås, men detta är en så påtagig osannolikhet, att den väl ej af någon förståndig gerna kan antagas. Vi må skatta oss lyckliga att den händelsen, att en smålänning blir insatt på korrektionshuset, kan anses såsom något så himn melsskriande. Det vore ej ur vägen att höra, huru många af korrektionisterne kommit att räknas till detta antal genom näringsidkerskornas medverkan. Är 4838 bröts en länk i mnäringsidkerskornas tryckande boja, då dem tilläts att hela dagen alla söcknedagar hålla krogen öppen. Månne före denna tiden fyllerimålen voro färre? Månne korrektionsinrättningarnes rum då stodo öde? Månne fästningar och fängelserum då voro toma? Vår kriminalhistöria torde bäst kunna upplysa härom. Hvem var glad om ej näringsidkerskan deröfver, att hon fick hela dagen hålla öppet? Utan knot gick hon derföre gerna in på den högre afgift, som anslogs till polisbetjeningens dels lön, dels. beklädnad; det gladde näringsidkerskan, att hon åtminstone i detta fall kunde göra godt, samt Må se ordningens uppehållare i trakten. i sina nya blå uniformsrockar, hvilka sedermera lära för vandlats till tulubber. Dem, som äro , mest färdiga att komma henne på obestånd, bidrog hon att kläda — och jag hade så när sagt — för husfredens skull nödgas att för .det mesta föda. Nu blott några ord öm dem som mest besöka krogarne samt om orszkerna dertill. I främsta rummet bland dessa äro lärlingar af alla slag. Mästaren är för förnäm eller hans fru för commod, att låta dessa få mat i köket. För den bestämda frukostpenningen måste lärlingen på krogen skaffa sig mat, och inlärd redan före besöket på krogen, dels genom på verkstaden rådande exempel, dels genom der förefallande resonemanger, är aen nykomne gästen en invand kroggäst redan första gången han besöker densamma; han känner dess vanor och vet seden der, redan innan ban der blifvit introducerad. Icke destomindre är det näringsidkerskan, som vållar de mindre gynnsamma följder, som dessa hans besök på krogen möjligen kunna förorsaka?! Efter dessa komma fabriksarbetare. Det är nöden, som tvingar dem att besöka krogen. Deras patron vill ej, kan ej lemna dem något annat förskott, än ett bevis på att de äro i hans arbete. Utstyrda med detta bevis, anlända de till krogen och hvad vilja de der? — borga sig mat till dess aflöningen utfaller. Näringsidkerskans omständigbeter tillåta ej några stora förlager, hvarföre också vid veckans slut krediten, om ej stärkt genom afbetalning, upphör. Bittre är att stämma i bäcken än i ån, bättre att af tvenne onda ting välja det minsta. I ordningen efter dessa följa betjenter med kostpenningar. Dessa misslyckade sprättar äro ett medium emellan herrar och bönder. De vilja efterapa sina herrars seder och lefnadssätt, men kassan är för liten, det bär sig så länge lön och kredit räcka till; men sedan, vand vid ett yppigt if; tillgriper en sådan kanske någon gång på olofliga vägar, hvad han på ärligt vis ej kan erhålla. Också detta är näringsidkerskans fel? Förmodlisen har hon lärt dem just det, som de i sina husbönders skola inöfvat sig uti. Äntligen kommer också de, som förut sett lifvet från högre styltor, och hvilkas fötter fordom sått på bättre källrarn Desse afsigkomne hökare, sryddkrämare, kontorister, notarier m. fl. m. fl. som, sedan de på källare, värdshus, kaffeer, spelhus och bordeller förslöst sin egendom, fly till sro3gen, der de, dels för att undvika fordna besanta, som nu förakta dem, dels derföre att köet å dessa ställen är lindrigare, tillbringa sina ediga stunder, taga sin föda och formera nya becantskaper. Är det på krogen desse hafva blifvit vad de äro? Är det genom krögerskans medverkan, som de nödgats bedraga sina borgenärer, ler är det genom hennes lockande och tubbanle, som. deras obestånd är åstadkommet? Vitro let ej, och hvem som får skrifva detta på sin ökning, torde väl vara individerna sjelfva. Till slut komma dessa, af slägtingar och anförvandter öfvergifne, af menskligheten förskjutne usingar, som bära det gemensama namnet hamnbuar,. Utan arbete eller utan tillfälle att förtjena, Ödgas desse, för att ej duka under för hungerslöden, på olofliga vägar söka sin bergning. Kan äringsidkerskan på de pengar, en sådan erbjuder ill betalninse. se om de äro stulna eller på ärAo AA fy mm pm oj DN AA feil 4 Ames MEJA 3