Aftonbladet – 1 mars 1844, sida 2

Som den stackars karlen blef förd ur de kungliga rummen, såg bonom konungadottern Isalda. Hon kom hem med vännen från en lustjagt, lät vakten stampa och frågade den olycklige: Hvad har du gjort ? Han klagade: Jag har sagt saker, som konungen ej vilt höra, menom han skänker mig lifvet, vill jag återkalla allt och mot och med påstå raka motsatsen.n a Isalda var vid godt lynne, hon befallde kaptenen att uppskjuta domens: fullbordande, till dess bon talat med konungen: Hon skyndade in till honom. Kohungen var vid högst dåligt lynne, men Isalda upphörde ej att bedja honom. 1 detta ögonblick anmältes gref Eberhard, och konungen, nyfiken att veta hvad hans inträffande på så ovanlig timma betydde, emottog honom genast. Gref Eberhard bad om en enskild audiens, men Isalda bedyrade, att hon ej skulle gå förr än hennes bön beviljades. i Konung Filip förlorade helt och hållet tålamodet. Du går till kapten Walter,, befallte han den tjocka vännen; på ögonblicket skall han låta hänga missdådaren, så framt han ej sjelf vill blifva hängd.n Å Isalda gret, och den tjocka vännen var 1 stor förlägephet. Hvad bekymrar er den bofveny tröstade han, prinsessan, ban måste ju tacka Gud, att ej bönderna piskat. och slagit sönder bonom i stycken, så att ett ärligt bödelsstreck ännu kan hålla af honom. Såg en munk, att ni gret öfver en sådan stackare, måste han ju göra lymmeln till helgon. -För ett helgons skull må ni: gråta, Men icke för en sådan skurk och ynk