Aftonbladet – 1 mars 1844, sida 1

mot henne in effigie fullbordade domen, hvars orätt visa redan var erkänd. : Udo fann denna afsägelse oerhörd och i intet fall passande en konungadotter. De förföljelser, som du, höga -herrskarinna, lidit,, sade han, iro af den art, att hvarje herrskare måste deri se sitt majestäts värdighet och helgade person kränkta, och tillflykt och hjelp kunde du fiana i hvarje främmande rike.n Men Blanka hade en gång affattat skrifvelsen och ville icke veta af några tadlande anmärkningar. Endast rättmätigheten kan fordra trohetp, fortfor Udo. Konungen kan ej räkna på några var saller. Hvem skall helga makt och krafter åt en röfvare och mördare, hvartill dina urkunder blott med alltför tydliga bevis stämpla konungen ? , I början egatte Blanka likgiltighet emot Udos besvärjningar, sedan böner, att låta henne Ostördt ställa och råda, slutligen åberopade hon stig på inre, vigtigare grunder: . En drottning är jag ickel sade hon. Eremi tens på helgonaberget fosterdotter är okonstlad ! ord och väsende. Jag vill ej stora förnäma berrars hyllningar och kan ej bekymra mig om deras igheter och deras invecklade tvister, ännu mindre bilägga dem., Udo hade tårar i ögonen. Man kan icke vara emot dig, suckade han, då du engång så vill. Sår är då i dag redan allt ute. Konungen skall antaga fieden, hvarom icke, skall gref Eherhard, som tager den lifligaste del i ditt öde, förmå:honom dertill, och jag har redan fulländat mitt verk, som jag knappast trodde vara begynt. är danefter är jag öfrerflödig bär — Ack, väl har