DÖDEN FADDER. ) SAGONOVELL AF DR H. SCHIFF. FEMTE BOKEN. Natten inbröt, glädjeeldar brunno i dalen, ma sjöng och jublade, musicerade på pipor, trummo oeh skalmejor, dansade och drack. Udo och Blanka, Griseldis och Rosa befunn sig 1 ett torngemak, hvarifrån man hade en öl! versigt af de nättliga glädjescenerna; men Biank var sysselsatt med en skrifvelse till sin onke konungen, hvilken hon ämnade öfversända till ho nom med fångarne. — Hon förstod att med kl -sterlig skicklighet måla bokstäfverna, sirligt sam manbundna, på pergamentet, och då hon sluta räckte hon med välbehag sitt arbete åt Udo. Udo betraktade och prisade den sirliga skri ten, men förskräcktes nästan öfver innehålle Blanka bad konungen om fred och uttöfvade al i äll formenlighet afstå från sin arfsrätt till thrc nen, för hvars skull hon endast blef förfölja. Ti lika ville hon, så dyrbart äfven hvarje arfafben nes fäder var för henne, utlemna alla välbebre wade, bevittnade och beseglade urkunder, som fc kronans ära aldrig borde blifva kända, och betin gade sig derför endast: fri besittning af Todter stein: och derunder hörande orter och länderier dem Todtensteinarne från fordom innehaft oc som den ädla siägtens arfvioge på intet vis kun de lagligen beröfvas. Vidare upphäfvandet af kyr kans bann och slutligen tillintetgörandet af då ) Se Aftonbl. N:is 47, 187 19, 20, 21,99, 22, 2, 2 29, 50, 31, 39, 35, 34, 55, 57, 59, 39, 40, 11,45 A4, 43, 46, 47, 19 Och 30.