Aftonbladet – 1 mars 1844, sida 1

begrepp att lyda sin upphetsade inbillningskraft, och äfven den högsta jordiska lycka: har sina NyCcker, som kunna anfalla, förskräcka och betaga den intet anande alla dess sinnen. Det gällde att affatta ännu en skrifvelse, nemligen till grei Eberhard, och väl till muds intog Udo Biankas stol och fattade hennes penna. Han enmälte för honom sin sista syH, beklagade i ogillande uttryck, att herdaröe. och bönderne icke förfarit nog skonsamt med, de besegrade, och berättade slutligen, huru Blanka var beredd att helt och hållet alsäga sig alla sina anspråk och rättigheter till kronan. Han bad Hohenborst förmedla freden med Konungen och häntydde på möjligheten att medelst betydliga penningesummor erhålla försoning med kyrkan. : För den händeisen, att detta skulle slå felt, utvecklade han med lysande vältalighet sina försvarsmedel, och bad herr Hohenhorst skicka homom något vapenöfvadt manskap endast till början af den instundande vintern, i det han utlofvade att öfvertaga manskapets besoldande och förplägning, äfvensom att erlägga en sedermera närmare bestärad tribut derför. Slutligen utvecklåde han djerft och dristigt, buru önskansvärdt en frid, sådan Blanka bjöd, vore för landet och kyrkan, 84 huru mycket det måste ligga Konungen om hjertlat att utbekomma vissa urkundeg och sedan förstöra dem Brefvet vari det Ila affattadt med myckeh klarhet och beslutsamhet. Blott så ofta han skreX namnet Blanka, kom likasom en ström af härliga och lyckliga kärslor öfver honom. Med förvåning hate gref Eberhard -läst Udog skrifvelse. -Han gick upp och ner i rummet och bet sig i läpparnä, , ,