Aftonbladet – 28 februari 1844, sida 3

Hämndgirig 1og Konung Filip och frågade rid dlarne: Hafven J upprättelse nog ? Riddarne ropade sitt: Lefvel och klingadt med vapnen emot hvarandra. Udo hade kommit tillbaka till Todtenstein, oct slödande af begär att för Blankas sköna ögon å dagalägga sin ridderlighet och tapperhet, beslö han att våga en strid på öppna fältet. Om nat. ten blef en brygga slagen öfver de yttre grafvar. ne och med dagens anbrott ryckte den lilla styr. kan ur borgen och uppställde sig på ett led i da len, lika stridslystne riddare, som vid tornerspelet väntar på tecken till angrepp. Tre gånger smattrade hornen och skalmejorna, och dervid dånade ropet: Högt lefve Blanka, Konungadottren I Blanka och hennes tienarinnor skyndade ut på altanen, hvilken morgonrodnaden förgyllde, och de öfriga slottets innevånare begåfvo sig ut på de höga tinnarna och hunno dit upp i lagom tid, så att de den tredje gången kunde instämma i fältropet. Marskalken vredgades öfver den lilla styrkans djerfva utmaning, han lät svara med alla hornen och skalmejorna, och dervid ljudade: Högt lefve Konungen! högt lefve Isalda, Konungadottren! Äfven de fiendtliga lederna ordnade sig. ArmPorstskyttar och lansknektar ryckte på tvenns olika vägar mot dalen, marskalken i spetsen för sina ryttare följde långsamt på en tredje väg. — Han hade knappt uppnått ingången till dalen, fö in Udo svingade sin lans med utropet: För Blanka! — detta var tecken till anfall; den oförskräckta lilla hopen sprängde in på de fiendtlig: ledernä, innan dessa ännu kunnat utbreda sir