— — — —— .F— ,-— — — — .— — I den litterära verlden har ryktet utbredt sig, att Victor Hugo skulle gifvit Theatre Francais den formliga förklaringen, att han aldrig mer kommer att skrifva för teatern. Man uppgör naturligtvis många kombinationer öfver anledningen till denna förklaring. — Dr KEombst, som var sekreterare vid preussiska förbundsmissionen i Frankfurt, och som man skall hafva att tacka för en hop, dels iserskilda brocbyrer, dels i Londons Portofolio gifna meddelanden om de så mycket hemlighållna protokollen vid ministerkonferenserna i Wien, och som sedan lefvat i landsflykt i Schweitz och Frankrike, skall nu hafva en god plats såsom tysk språklärare vid högskolan i Edinburg. — I Preussen har blifvit anbefalldt, att så väl vid infanteriet, bajonettfäktning, som kavalleriet, sabelhuggning och fäktning skall grundligt öfvas af allt manskapet, och att officerare af alla vapen skola hafva ständiga fäktöfningar, så väl för att sjelf vinna färdighet som för att gilva godt föredöme. Konungen förklarar sig införvänta rapporter om dessa öfningars vidare fortgång. — Från Altorf i Schweilz skrifves af den 2 Februari, att en snölavin störtat öfver och ryckt med sig djupt ned i dalen ett helt hus med dess innevåpare, tvenne familjer. Fyra lik efter de vid tillfället omkomna, man och hustru samt två barn, anträffades liggande helt nära hvarandra. Många andra olycksfall hafva äfven inträffat under loppet af victern. — EN DÖDSANING. En ung arbetare i en stenkolsgrufva i Cinderford vid namn Gray, sin familjs stöd, drömde natten till den 92 Januari, att ban arbetade i schaktet, då en stor sten i detsamma föll ned och dödade honom. Han omtalade denna dröm för sin moder, som icke fäste något aseende derpå, sade henne med sorgset hjerta fariäl, då han gick bort och några timmar derefter var han ewt lik. En ofantlig sten hade Jossnat från taket i kolgrufvan och krossat honom.