Aftonbladet – 28 februari 1844, sida 3

Men då Udo försäkrade henne leende, alt de blott var fiendens blod, som häftade vid honom trädde hon tllbaka och sade allvarsamt och förebrående: Hvarföre gjorde du detta? Hvarföre onödigt sätta ditt lif på spel och uppoffra dina krigare? Du har nu visat mig, hvad krig är. Och nästan kunde jag önska, att jag hade stadnat qvar i klostret. Blott en omständighet trösta mig. Mina förfäder ville icke hafva lefvat förgäfves och minnet af stora, ädla menniskor är värdt det blod, som flyter för dem. Ve mig, om jag far vilsel, Dyra herrskarinnar, afbröt henne Udo, väfver du är värd vårt bästa blod, och det tycks oss vara en lek att utgjuta det för dig.n Nej, nejl svarade Blanka nästan vred. Sårades jemmer, dödsqval och veklagan äro inger musik, och mitt namn såsom fältrop klingar som ;n förbannelse, den fasa och förderf medför Ar det en ära, som tillkommer en drottning, så sänner jag, att jag icke är någon drottning! — Jag vill gå til de sårade. Det är väl i dag mån5a sådana? Nästan allan, sade Udo; men få äro svårt sårade.n Blanka hade tårar i ögonen, och för första gånsen var Udo missnöjd på Todtenstein. S3 (Forts. följer.) — Den berömde pianisten Thalberg, :som någon tid uppehållit sig i Italien, har ifrån Neapel gjor en utflygt till Sicilien, der ban vistas på grefve Esterhazys egendom, den praktfulla villa Belmonte vid fo. ten al Pelegrino. Han har imedlertid medfört sit berömda instrument, så att man förmodar, att har kommer att ge konserter i Palermo.