Aftonbladet – 28 februari 1844, sida 1

skallens och diamantkorsets namn. Förmodligen är detta nyckeln, som gör trollnästet tillgängligt. Den som derjemte äfven förstod sig på andra hokus-pokus., ,Således dock trolleril sade marskalken. Karmeliterna och Benediktinerna hafva hela skulden att trakten här är så förvildad. Jag skall icke längre skona dem och likaså litet Waldecker som skulle redligare menat det med min konung vore han ock tio gånger skyddsherre! Detta all skall konungen veta.n . Udo försummade icke länge uppfyllandet a sina löften. Ingen dag lät han obegagnad förfly. ta. Bergherdarne försedde honom esomoftast med nödiga underrättelser, och tjenade honom som vägvisare, och hvar en liten hop lemnade det fa. sta lägret, såg den sig genast angripen. Udos krigskonst var högst enkel; vid första anloppet kastade han städse anföraren ur sadeln. Sällan unnades fienderna tid att hemta sig från sin bestörtning, och blefvo de fullkomligt sprängda, så råkade de i bakhåll, der berdar och bönder helsade dem med stenar och klippstycken. Men der fienden trotsande på sin öfvermakt åter samlade sig, tryggade de underjordiska gångarne flykten likaså mycket, som de gynnade anfallet. Redan var mången riddare stupad eller svårt sårad, och hans omvända sköld prålade som segertecken, fastspikad på borgens flygelportar. Men en vigtig angelägenhet kallade Udo till hufvudstaden. Han tog afsked af borgfrun, utan att säga hvad han förehade, och gaf befallning, att allt skulle förblifva stilla såsom förut, till hans återkomst och att om nätterna intet Jjus fick brinna.