Aftonbladet – 27 februari 1844, sida 3

Jter, 4 gymnaster, 95 särskilda skolor, 453 privata I pensions-inrättniogar och 34 bibliotheker, hvaraf 29 tillhöriga kronan. Till invånarnes försörjande finnas 18 proviantmagasiner, 8 slagtarebus och 48 fiskerier Jsamt 206 bagerier. Antalet af handelsbodar, modeJoch andra magasiner uppgår till 5,049. Här finnas Islutligen. 47 högvakter, 246 militäroch .308 polisvakthus, o. s. v. Under årets lopp hade 70 eldsvå)dor inträffat, men alla lyckligen blifvit dämpade. (Finl. Allm. Tidn.) — SPRÅERENSNING. En tysk språkifrare törestog att förändra följande uti musiken brukliga namn, hvilka i svensk öfversättning skulle blifva sålunda: Concert, klangmakverkeri. — Componist, tonsatsverkare. — Simfont, samklangverk. — Harmonisats, I klangmakerisats. — Concert, tonstridverk. — Aria, Iluftsäng. — Terzelt, tresång, — Final, ändsång. — ).Violoncelle, djupgiga. — Flöjt, högträ. — Fagott, I djupträ. — Sopran, högstsång. — Tenor, tunnsäång. 1 — Fuga, tonflyktsverk. — Duett, tvåsång. — Chör, I fullsång. — Violin, höggiga., — Bas, grundgiga. — Ciarinell, klarträ. — Trumpet, smaltermessing. — Alt, högsång. — Basso, grundsång. — Capellmästare, öfvertonmästare. — Musikdirecteur, tonverkordnare, Cantor, sängverkare. Derutaf låter följande konsert-aflisch bilda sig: Stort Sångoch Klangmakverkeri. Första Afdelningen: Samklangverk af en obekant tonsatsverkare. Luftsång för högstsång med fullsång med obligat klarträ, sjunges af N. N. Tonstridverk för höggiga af tonstridverkmästaren Spohr. Tvåsång med tresång för högsång, tunnsång och grundsåpg ur Silvana af öfvertonmästaren Weber. Andra Afdelningen: Klangmakerisats för klarträ, djupträ, djupgiga och grundgiga. Tocflyktsverk af Sarti, åttastämmig. Andsång och fallsång af tonverkordnaren Bierey. Nästa tonstridverk-sammankomst blir om åtta dagar. På densamma vill den herömda högstsångverkarinnan N. RB. Jåta höra. sig; äfven lofvar hr R. ifrån Dresden publiken en. stor njutning, i det hans konstgjorda smattermessingsverkare kommer att blåsa stycken på smattermessing. (N. P.) — En prest var i medlet af törra århundradet tillika med klockaren, i sockenbud hos en af sina åhörare, en ganska hederlig karl, fastän han var en så kallad rackare, — det vill siga mästermans medbjelpare. När prest och klockare förrättat sin skyldighet, tog han ett serdeles hjertligt afsked af dem och gaf åt hvardera ett sammanviket papper med någonting tungt uti. Bara löspengar! suckade klockaren. Det var braskande kallt, då som nu, och bherrarne trafvade friskt framåt Göthgatan, så att koarkandet i snön hördes vida ikring. När de hunnit helt nära en viss källare, så uppstod en fråga i prestens mage, om det inte vore möjligt att få något värmande för den förtjenta styfvern. Presten tog upp och såg åt, och se! fyra silfver riksdalrar med Kung Fredriks storläppiga och perukomgifna anlete myste emot honom. — Än jag då? tänkte klockaren. Han undersökte sitt och fann likaledes en silfverkung. Hå! herr hofpredikant, sade han, det vore bra om det funnos flera sådana rackare i församlingen!,. — Ja! utropade presten, om de vore rackare allihop! (Gefleborgs L. T.) SVEDENBORGIANA. När Commerce-Rådet Pohlheim begrofs, var Svedenborg med i processionen, och berättade att Pohlheim då kommit och gätt bredevid honom och frågat hvad å färde var, då Svedenborg berättat honom, att det var han som begrofs. : ; Ibland alla visionärer lär Hr Svyedenborgp, säger en af hans samtida, vara den som utförligast skrifvit. Hans Bok de Celo cjus Mirabilibus de Inferno, ex auditis visis, har så många nya funder, att den låter läsa sig utan ledsnad; men med samma tro kan detta läsas, som Mahomets alkoran. Af blott nyfikenhet att känna en underlig man, var jag eftermiddagen den 3 Mars 1760 hos Åssessor Svedenborg. Han bor långt upp på Hornsgatan, på en stor tomt med trädgård och ett litet städadt trähus, honom tillhörigt. Jag råkade en gubbe af 73 år, till ansigtet fullkomligt lik sal. Biskopen Svedberg, men mindre till växten, svaga ögon, stor mun, blek hy, vänlig, fryntlig, glad och vältalig, Jag tycktes honom välkommen, och som jag ej tänkte preludera, så gaf jag mig genast att tala om Boken de Celo Inf.rno. Han sade sig hafva haft, utom sitt eget, endast tvenne exemplar, dem han tänkte vid nästa Riksdag öfverlemna till tvenne Biskopar; men som han förnummit, att exemplar honom oveterligen inkommit, och i en Boklåda blifvit såldt till Hans Excellens Grefve Bonde, ty hade han sedermeaa betänkt sig och gifvit det ena af ofrannämnde exemplar till Riks-Rådet Baron von Höpken, och det andra åt censor, Cantzli-Rådet Oelreich. Han väntade 350 nya ifrån England nästa vårdag, då ville han sända mig ett deraf. På många objectioner syntes han mig ej särdeles beredd, utan oviss stamlande; han sade det vara sig örbudet, att omtala hvad englarne och de döde honom sagt, men att Gud redan för 46 år sedan honom sådana uppenbarelser tillstadt, på det han skulle öra verlden ifrån mörker och villfarelser, som nu så sfverhanden tagit, att Guds egen varelse så godt som ) estrides. Om jordens första upphof hade-han aldrig gjort sig bekant under sina uppenbarelser; och tillkommande händelser vore Herren allena förbehållne. : Hvarje gäng han fann sig allena, komme englar och aflidne till honom, men föga öfver halft år, ty efterhanden glömde de detta timmeliga och förblefvo vid sina himmelska hemvister. Förledne Onsdag hade Riks-Rådet Ebrenpreuss hela dagen varit hos honom. Han beklädde i sin Societet Domare-Embetet, men blygdes öfver den ringa insigt han ägt, mot det ljus han nu hade. Menniskan låge efter döden högst 2 dygn i dvala, till dess alla motus cordis afstadnat, då hon sedan till evigt lif uppvaknade. i : Alla himlar voro i Societeter indelte, och alla dessa societeter classifierade efter hvar menniskas böjelse, så att alla Ledamöter voro iinbördes harmonie. Vore hustru och man ej af enahanda lynne, möttes de väl i andra lifvet (som all slägt och alla bekanta i början gjorde), men hänvistes sedan hvar till sin S0cietet, och man finge en annan maka, ty all ting hade sig, ehuru i annan grad, i andra lifvet som i KR