Aftonbladet – 26 februari 1844, sida 3

TNE ESA Enn — Red. har lemnat plats åt efterföljande vömenta artikel, men tror sig dervid böra, till förekommande af misstag erinra, att en förkyld ev till en början aldrig får behandlas med värma mtan hellre ingnidas med snö till dess känseln fullkomligt återkommit, samt att här Fåledes endast är fråga om den efteråt nödiga behandlingen, Iikaså torde böra anmärkas, att då ett kylsår visar tecken till brand, läkares eller andra erfarne petsonersråd bör sökas. j j Bepröfvadt medel emot förfrusna lemmar och kylsär. Då jag har hört, att under nuvsrande stränga böld många fått fötter, händer m. m. förkylda, skyndar jag: att för allmänheten tillkännagifva, det jag alltid ved framgång begagnat på de förkyldåa delarne blyvatten och blyhvittssalfva. -Sednast i förra månaden hade em dräng under en längre fora förkylt ena stortån, dett der slutligen efter några dagars förlopp blef svart. Så spart jag derom fick kunskap, lät! jag genast framför eldbrasan påbadda den svärta tån med biyvatten,hwikket förnyades flera timmar hvarje dag, och dessemellan pålades blyhvittssalfva. Efter sådan skötsel Beta dagar vardt den sjuka tån fullkomligt bra. Stockbalhm. i Februari 1844, Landtmase. Öfrige tidningar torde ock införa ofvanstående.