Aftonbladet – 26 februari 1844, sida 1

JRR UR NRA ennen RR en enda drägt i sin kappsäck: en dyrbår praktklädnad, och han hade ej annan utväg, än att ståtligt utstyra sig dermed. Detta förtröt honomfjust icke synnerligen, fastnier använde han mycken tid och möda att kläda om sig, huru mycket han ock längtade att inr ställa sig hos borgens herrskarinna. — ÄAndtligen voro de sistå gyldene: snörena igenfästade och han lemnade: sin kammare. Utanför: dörren stod en ung flicka med ett ljus, hvars sken föll på ett -ansigte, friskt och fullt; som em nysprucken ros. ;Hön: bar en vid hvit klädning, som en: gyldene -gördek höllstillsamman om lifvet, och klostersandaler prydde de små naknå fötterna. Hon håde väl ännu: aldrig skådat en riddare i paraddrägt; ty ett leende öppnade de yppiga läpparna: och med -blixtrande ögon utbrast hon: O, hur herrlig hi är Hvem är du ? frågade Udo; ty likaledes: gladde honom den friska flickgestalten i det öde slottet, hjelplöshetens och bekymrets böningsplats. Jag heter Rosa, svarade hon. -Jag och den blonda Griseldis, Vi äro borgfruns närmaste tjenarinnor och hjelpa henne i alla -hennes:-myckna göromål. Men skynda er ändtligen! Borgfrun väntar otåligt att se -er,och af glädje har hon oupphörligt omfamnat mig och Griseldis Med -klappande hjerta följde henne Udo genom åtskilliga gångar, trappa upp och trappa ned; slutligen koråmo de till ett förmak, hvarest allt var ljust och sirligt och doftade: af balsamiska läkemedel och kryddartade örter. . En dört öppnade sig, och den herrliga : stod framför honom, klädå helt och hållet som sina tjenarinnor, blott-sitt hår bar hon — till tecken, att hon ej aflagt-Hågotlöfte — i långa, . YPPIga