Aftonbladet – 24 februari 1844, sida 2

Och smedens slag slår neder All kungaslagets heder. Korus. Du smed; som hamrar jernet! Så sjöngo de och trumlade dertill med händerna då bordet. I sanning! började gråskägget, det var er fin visa. Hvem har gjort den? Den unga muntra gesällea kände sig smickrad af detta bifall och svarade: Blygsamheten förbjuder mig att säga, det jag sjelf förfärdigat denna makalösa visa. : : Ja, jal svarade:krigarn. Tankar och rim äro dugtiga och bastant arbetade, man känner is gen smeden på dem. Men jag måste högeliger fara vilse, eller förstår ni likasåväl handtera vapen, som smida dem., Ni har rätt, sade den sandra gesällen. vRedan längesedan har det lystat oss att kasta hammaren åt sida och fresta svärd och lans; vi söks tjenst och ämna 0ss till marskalken von Dorn. ywvartb, som ligger utanför Todtenstein.n pHvarlöre just till honom? frågade den gamle pHos honom skolen j ej komma någon väg ty han sjelf är i dag likaså långt kommen, soa för 4 å 3 veckor sedan Man har då åtminstone inga bekymmer. Gö väl emellanåt någon smula byte; arbete gifs de äfven fullt upp och blifver väl betaldt. Ha! tänken j så,, utbrast den gamle, så lå ten bli att dra ut i krig. Det är en dålig sal att bära sin hud till torgs, gör man det ej a ungdomligt öfvermod eller af gammal vana. Men jag, sade den muntra rödkindade gesäl len, uville för mitt lif gerna se Todtenstein, fö att engång kunna säga, att jag har hulpit til med att belägra, intaga och förstöra det garal troilnästet.n . Halti ropade den gamle. Så långt ha viän nu icke kommit., Undersamma historier har jag hört om de; gamla börgen, och vill ni våga en kanna vin der på, så håller jag, att jag skall berätta er saker