Aftonbladet – 23 februari 1844, sida 2

hvar han dolde sina penningar och öfriga redbarheter, lät han honom undergå en mängd plågor, och då gubben likväl ståndaktigt nekade, blef han af Januario och hans band inkastad under valsarna af em sockerqvarn, och på det rysligaste sätt krossad till döds. Bofvårne skulle äfven låta dottren undergk samma förfärliga öde, då hon badöm förskoning och visade dem hvar penningarne lågo förvarade. — DÅ röfvaren skulle afrättas anmälde sig en frivillig att förrätta bödelns tjenst, det var Correas son. Domaren afslog hans begäran, men den eljest bildade och aktåde unge mannen viste likväl till slut att genomdrifva sitt glödande begär att hämnas fadrens mord, i det han för första och sista gången i sin lefnad gjorde sig till bödel. Den ordinarie skarprättaren var likväl tillstädes i händelse han skulle behöfvas. Under. den långsamma vandringen från fängelset, förlorade mördaren sin vilda fattning, och. vid anblicken af gagen, kämpade han med en förfärlig dödsångest. Correa bemäktigade sig delingventen, då denna uppkommit på ställninger, lade snaran om halsen på honom, störtade hastigt ned honom och trampade som vanligt på den hängdes axlar. Men nu brast repet och såväl exekutorn som delinqventcn störtade ned och rullade om hvarandra. Correa var hastig åter på benen, Januario hermtade sig först sednare och spelade derpå rolen af en död. Då framträdde de vid tillfället officierande presterna, talade vid horom, och nu uppstod han, bad ifrigt att man måtte åta honom få tillräkna sig den redan. undergångna hängningen, såsom stralf, och förskopa honom. från dödsstrs ff, samt i det stället heldre för lifstiden slå honom i kedjor. Men nu tog den rätta bödeln hand om honom, förde honom för andra gången uppför stegen, satte en ny snara om halsen och stötte honom derpå ut i luften, under ett högt utrop: så gör mane med dylikan. En af de andlige höll derpå från ställs singen ett tål till folket, hvaruti han med kraftfulla ord skildrade den fruktansvärda vedergällning, som irabbar brottslingen.